Då var den igång...

I helgen startade den. Vi har länge väntat på detta. Iaf jag och jag vet att många med mig gjort detsamma.

För oss startade den på så vis att vi stressade oss upp ur sängarna för att hinna med att spana in två styckna hockeymatcher av actionslag.

Vad jag talar om är ju då julen.

Enligt mig så startar julen vid advent.

Jag har svårt att förlika mig med känslan. Den vill som inte infinna sig i den latitud jag befinner mig nu för tiden. "Söderöver" har ju haft det lite kärvt med snöeriet. Det är jag väl medveten om sedan rykten förr om åren när jag var en mindre tösabit.

Men nu har jag även fått erfara det själv och kan lugnt säga att om snön skulle dyka upp så skulle jag hälsa den välkommen med fanfarer och annan pompa med ståt.

Hur som helst så verkar det tungrott.

Jag fick besök av min vän som kom i syfte att tillsammans med mig njuta av en mysig julmarknad i den gulliga stad som jag numer hör till.

Så blev inte fallet. Vi drog dit men njutningen lyste med sin frånvaro. Det var så förbannat kallt och rått. Kylan letade sig in under kläderna och jag längtade efter en riktig, snöig julmarknad a´la Jockmocks marknad. Den kylan kan man iaf skydda sig mot.

Väl hemmavid tände jag alla ljus jag hade att tända i vår lilla stuga. De värmde på. Sedan fyllde vi på med glögg. Den gjorde också sitt.

Så det blev en relativt mysig första advent ändå. Trots som jag sa saknaden av "Den rätt känslan".

En bild föreställandes 2009:s 1:a advent i Sörmland

Vad jag önskar mig i julklapp?

Nu när det lackar mot jul om si sådär en fem veckor så vill jag bara skicka en önskelista till Tomten.
Så därför Tomten, var du nu än är, hoppas du ser min lista och att jag får allt jag önskar mig.

*En hel natts sömn
*En ostörd sovmorgon
*En helkroppsmassage med div inslag av peeling och annat nice
*En gör om mig session med nya uppslag för ett fortsatt orka visa sig själv utomhus lockelse
*Sätta mig vid dukat bord med tända ljus och ett rådande lugn
*Nervarvade ungar
Och sist men inte minst
*Mer egentid för resten av året

Ja det var väl allt tror jag.

Ibland händer det....

I morse så tog jag den "vanliga" prommisen med ungarna ner till skola och förskola.

Jag hade en plan i bakhuvudet och den gick ut på att jag faktiskt skulle ta mig utanför den lilla "byggd" som vi huserar i och försöka ge mig på huvudorten.

Sagt och gjort.

Jag knallade upp till centrums busshållplats och hoppade på bussen som tog mig till annat göra än det ordinära. Dvs, gå hem, äta, datorisera, tvätta, städa, dona och åter dona.

Eftersom det var så tidigt på förmiddagen, så gott som morgon så var det inte många affärer som öppnat. Gissa om jag blev glad när jag såg att just den affär jag var i behov av var öppen.

Bokaffären.

Jag gick då in och köpte en bok som jag faktiskt är lite sugen på att läsa. Skräplitteratur säger somliga, skön avkoppling säger jag. Tog boken och den sovande ungen som låg i vagnen och begav mig mot det lilla söta fik som ligger strax bakom bokhandeln.

Även det var i öppningsskedet så jag fick njuta av härligt, varmt nybakat bröd, nybryggt kaffe, ett glas apelsinjuice, ett tänt ljus och lite lugn. (Eftersom bebisen sov så sött precis utanför fönstret).

Jag sänkte ner mig i boken och förblev sittandes så på en trästol i två hela timmar. Snacka om njutningsbart.

En toppenstart på en toppendag helt enkelt.

Det nya taget...

Jag gör ett omtag med bloggen.

Inte för att jag har mer "tid". Utan för att jag faktiskt saknar skrivandet.

Så jag börjar om på ny kula med nya inslag om sådant som händer mig och de människor jag har med mig.

Dess främsta syfte är mer att uppdatera långväga släktingar och vänner som jag inte pratar med var dag och som jag gärna vill dela med mig av mitt vardagliga liv till.

Just i skrivandets stund så sitter jag inne i grabbarnas rum. Jag är otroligt slö. Inte på det trivsamma sättet utan på det sättet som är mer jobbigt och svårt att påverka till det positiva.

Kan vara sprutan från gårdags eftermiddagen som ger sig till känna.

Det ömmar lite i armen, eller spänner är väl snarare rätt ord. Nacken är stel, huvudet känns som det är fyllt av något mer än bara den lilla hjärna som annars är ensam inneboende där inne. Benen vill liksom inte följa tanken och det kändes rakt av förjävla jobbigt att tänka tanken att man snart skall knata ner till skolan och dagis och hämta upp ungar för hela slanten.

Som tur är kom svärmor in här och påstod att hon skulle handla just då så då kunde jag åka med.

Hon är nog världens snällaste min svärmor. Mer hjälpsam och omtänksam svärmor får man leta långväga efter.

Lilla TT gör mig sällskap. Hon sitter på golvet och mumsar på storebrorsornas hockeymedaljer. "Aj Aj!" Skriker hon så fort livet inte går hennes väg. Vild som få med en blick busigare än Anderssonskans Kalle. Kom inte ihåg att bebisar var så "vilda" när dom började röra på sig på riktigt. Det är ju trots allt inte allt för länge sedan jag hade en liten. Så jag anar att denna är av de värsta slaget.

Nu är hon alldeles för rastlöst och målet för förmiddagen är att riva ner dataskärmen. Så jag antar att det är att lyfta på baken som gäller.

På återskrivelse

/Chrillan