Det nya taget...

Jag gör ett omtag med bloggen.

Inte för att jag har mer "tid". Utan för att jag faktiskt saknar skrivandet.

Så jag börjar om på ny kula med nya inslag om sådant som händer mig och de människor jag har med mig.

Dess främsta syfte är mer att uppdatera långväga släktingar och vänner som jag inte pratar med var dag och som jag gärna vill dela med mig av mitt vardagliga liv till.

Just i skrivandets stund så sitter jag inne i grabbarnas rum. Jag är otroligt slö. Inte på det trivsamma sättet utan på det sättet som är mer jobbigt och svårt att påverka till det positiva.

Kan vara sprutan från gårdags eftermiddagen som ger sig till känna.

Det ömmar lite i armen, eller spänner är väl snarare rätt ord. Nacken är stel, huvudet känns som det är fyllt av något mer än bara den lilla hjärna som annars är ensam inneboende där inne. Benen vill liksom inte följa tanken och det kändes rakt av förjävla jobbigt att tänka tanken att man snart skall knata ner till skolan och dagis och hämta upp ungar för hela slanten.

Som tur är kom svärmor in här och påstod att hon skulle handla just då så då kunde jag åka med.

Hon är nog världens snällaste min svärmor. Mer hjälpsam och omtänksam svärmor får man leta långväga efter.

Lilla TT gör mig sällskap. Hon sitter på golvet och mumsar på storebrorsornas hockeymedaljer. "Aj Aj!" Skriker hon så fort livet inte går hennes väg. Vild som få med en blick busigare än Anderssonskans Kalle. Kom inte ihåg att bebisar var så "vilda" när dom började röra på sig på riktigt. Det är ju trots allt inte allt för länge sedan jag hade en liten. Så jag anar att denna är av de värsta slaget.

Nu är hon alldeles för rastlöst och målet för förmiddagen är att riva ner dataskärmen. Så jag antar att det är att lyfta på baken som gäller.

På återskrivelse

/Chrillan