Nu blir jag fan förbannad!

Eller jag blev det i går faktiskt.
Gick och tänkte på lite saker. Fan så mycket tjureri det finns. Vad är vitsen med att tjura?
Tycker man hemskt illa om någon så väljer man väl att inte bry sig och då är tjureriet inte aktuellt. Väljer man däremot att tjura så betyder ju personen något och då är det väl ingen vits att tjura heller så då ser man väl till att få ett slut på tjureriet så man kan vara nöjd och glad och trivas med att den personen finns i ens liv.
Jag är bara så jävla less på TJURSKALLAR!
Jag tycker ju om vissa människor och dom väljer i sin tur att vara tjuriga och markera någon typ av töntig ståndpunkt. Till vilken nytta förstår jag inte för tiden går och snart kanske vi inte får uppleva varandra längre. För vem vet, kanske jag trillar framför ett tåg eller något annat osmakligt.
Hur som helst så finns det väl annat att göra än att tjura? Tycker iaf jag. Iaf om man är en människa som har betydelse.
Man har ju trots allt och förmodligen bara ett enda liv. Ta då och se till att ha de du behöver nära. Lägg ner trögyxan!

Tio skruttiga, kalla , fula prinskorvsfingrar...

Det är vad som skriver denna text just nu. Fick sms av svärmor. "Klä ungarna ordentligt i morgon, det skall bli kallt i natt". Det känns redan nu kan jag säga. Fingrarna är som isbitar. Kalla, nariga, fula. Ja ena riktiga skruttfingrar har jag.
Fan att man skall bli gammal så fort. Jag är ju inte ens trettio men har dragit på mig både skruttfingrar och grått hår. Vart skall detta sluta. Jag anklagar inte min snubbe om han skaffar sig en yngre heting när han får sin förtioårs kris. Det är lugnt, jag skulle gjort det samma med en sådan här tantig 32 åring till sambo. (Då är jag 32)
Måste spetsa till kroppen lite med muskler, fräschgörande hudcremer, snygga frisyrer, coola kläder osv osv. Kalla det 30-års kris om ni vill, det kan jag ta.
Tre ungar senare kanske man också kan säga.
Tänk om det fanns någon på jorden som anmälde mig till en sådan här "gör om mig session" så här skulle ansökan lyda.
"Kära görommare! Vi känner en brutta som gått från att vara hipp, cool å asball till att bli den tråkigaste på jorden. Hon har fått tre barn och två till te skänks så det hon gör om dagarna är att se till att dom iaf fått på sig strumpor. Om än omaka så är det dock strumpor.
Hon har inte ens fyllt trettio och hunnit med mötet med de gråa håren på hjässan. Det är ju som ni hör inte fördelaktigt för henne på något vis.
Vi önskar så att vår coola, asballa brutta återvänder i skepnad av den hon tidigare var. En kropp som Beyonce och allt utöver det som då också kan tänkas behövas"

Skulle va nåt va?
Hungrig igen!

/Chrillan

Men nog var det väl själve den...

Nu är´e måndag igen. En riktigt tråkig dag och dessutom en sådan dag som man känner att man måste göra något av. Man kan inte bara gå omkring och vara onyttig på en måndag. Det hör fredagen till däremot.
Två barn hemma. Helt galet tomt. Mannen är på skidresa med goa gubbar. De största gossarna är hos modern, dottern är hos fadern och jag måste säga det och inte ljuga. Man känner sig inte riktigt hel när alla är borta sådär. Visst, jag har njutit, jag skall inte ljuga. Det har vart jag, sonen och dottern sedan i torsdags. Men nu har det gått alldeles för många dagar.
Jag sa till mannen här för ett tag sedan då vi snackade om vad man var rädd för att jag är då absolut inte (som många andra är) rädd för att vara den enda som är kvar. Att vara den som blir lämnad ensam.
Men nu så här med halva facit så skulle jag nog inte föredra att vara ensam. Kanske om man inte hade något annat val och visste att det inte fanns några andra att tillgå. Men som det är nu och som jag sa tidigare här uppe. Jag känner mig inte hel.
I kväll kommer iaf lilla gumman hem från pappan och älsklingen med skägget kommer hem på torsdag. Pojkarna kommer nog hem på fredagen om inget annat är bestämt.
Slutylat om detta.

Kollade upp minstingens namnbetydelse. Fick mig ett gott skratt när jag såg vilket otroligt storartat namn vi givit henne. Inte mer än "just ingenting" betyder det. Juste av oss, mamman och pappan alltså att vi inte kollade upp sådant innan vi fick för oss att hon skulle ha ett ballt namn.

Det finns iaf bara 6 st i vårt land som har detta namn som tilltalsnamn och det är kanske det man härleder till att i stora mått räknat så är det "just inga" som heter så.
Ja ja, hon e iaf ascool så jag tror inte att lidandet kommer att bli så stort.

I dag skall jag ta med mig sonen och den minsta dottern och gå å käka lunch på kolgrillen. Den grekiska Snacka om att vi lyxar, men det kan vi väl få göra. Det är så sällan man får skämma bort dom så här rejält, så det skall vi göra. Kanske vi går och köper en liten grej sedan också.

Dags att get dressed för success om vi skall hinna.

Hej!

Sms halv sex i morse.......

Nu sover hela båten, så nu går jag och lägger mig också. Så stod det i sms:et jag fick halv sex i morse. Då jag av en händelse trots allt var vaken så tänkte jag är det min glada goding som roar sig?
Så jag skickade ett sms tillbaka Krama om dig själv från mig.
Jag somnade om och sov sött bredvid två av mina godingar.
När jag återigen vaknade vid halv tio så fick jag ett till sms, Nu ska jag väcka hela båten också.
Varpå jag svarade Ha ha ha ha ha!.
Detta sa allt. Jag förstod precis vad det rörde sig om.
Det var SSGS i sitt esse som partajade loss så hela findlandsskutan gungade. Sist i säng, uppe först. Kung på natten kung på dagen osv osv. Han är som en legend i det fallet. Historierna går över bergstopparna om den galna Svensken som aldrig behöver sova. (Observera att detta är endast i festsammanhang och skidrese sammanhang)
Han e fin min älskade, mycket fin och faktiskt, eller det är inte så faktiskt eg. Men i detta nu så saknar jag honom oerhört mycket. Hade gärna krupit nära och morgonkramats. För om allt skulle vara som det var i vanliga fall så skulle han (om han inte var på match) ligga med ryggen mot mig och be mig komma nära och stryka honom på ryggen.
Men han är någonstans mitt ute på havet och jag sitter hos en vän lite mer söderöver.
En vecka i kyskhetens tecken är vad jag har att "se fram emot"

/Chrillan

Många timmar är det men dom är alldeles för få...

De timmar barnet, det minsta barnet alltså är vaken på dagen så får man inte mycket gjort. Hon klättrar, kryper, donkar, tar, sliter, kraschar osv osv allt som man kan tänkas ha framme. Har hon riktigt tur så hittar hon en kork som ligger någon stans så hon kan käka upp den och förmodligen få den att fastna i strupen. Det vill vi ju inte, så därför är punktmarkering att föredra i det här läget.
De få timmar man då har att göra nyttogöra på är alldeles för få. Så då kan man undra varför jag i detta nu sitter och skriver här istället för att slava i tvättstugan. Förbannade tvättberg rent ut sagt.
Missar man en dag i vecka, ja då ligger man efter rejält. Den här veckan har jag missat hela två dagar och hemmet står som i kaos.
I tisdags så mötte jag och två av alla barnen upp min moster i den stora kapitalen.
Där hade vi en heldag och gick runt och bara myste. Ganska fascinerande att sonen som annars brukar stå till tjänst med dagens gnälligaste inte delade med sig ett endaste dugg av det. Han följde oss glatt på våra promenader och var otroligt nöjd med både sällskap och aktivitet.
Två kafébesök och ett lunchbesök. Lunchen var rolig. Det fanns allt möjligt att välja på som är mer "barnvänligt". Här snackar vi en fyraårig rockturtlesoptimusprimegosunge som går på restaurang Där får han veta att det finns allt möjligt för honom att äta. Köttfärssås, pannkaka, köttbullar, hamburgare, tacos osv osv och gossen väljer då en räksallad, plus en salladstallrik från salladsbuffén.
Hur som haver så var det en supermysig dag och sonen stannade kvar hos pappan.
Varpå jag och dottern nästkommande dag tog tillfället i akt och gick och shoppade rejäla vinterskor till henne.
Så i går knatade vi runt i bygden i jakt på just de rätta vinterskorna. Det var inte det lättaste. Men som mången annan gång så visade det sig att det alternativet som vi i första hand valde bort, det som låg närmast blev det alternativet som hade de perfekta pjuxen.
Sedan inhandlade vi dagens måltid som enligt tidigare löfte skulle bli förstklassig
Det har ju vart så skraltigt med dollares denna månad pga tidigare julklappsutgifter så i fredags fick dom snällt käka snabbmackisar och korv till "Fredagsmysmiddag". Hur som helst så infriade jag löftet om en asgod måltid. Fondue som har kommit att bli en riktig önskemåltid i vår familj.
Till det fick barnen läsk, mamman och pappan fick ett glas vin alt en öl. Sedan var det efterrätt på det. Vaniljglass och chokladsås.
Snacka om ONSDAGSMYS! Jag tycker onsdagen är en underbar dag. Mitt i veckan så tar man och samlar ihop familjen och myser bort den tråkiga vardagen.
Det har vi gjort några gånger och energin att orka slutföra vardagsveckan tryter inte märkvärt.
Så nu skall jag rusa in i tvättstugan och ta hand om tvätten som för länge sedan borde blivit upphängd. För att sedan packa väskan full och dra söderut.

På återskrivelse!
/Chrillan

Lite ballt!

Lite ballt är det att jag faktiskt inte har något som helst sötsug. Går ju som jag tidigare sagt på GI och jag lider inte märkvärt av det. Jag antar att jag snart kommer att se spagetti i sömnen och lika så potatisgratängen eller den där goda mackan. Ja hur som helst så har jag inget sug av speciellt mycket. Det är riktigt ballt tycker jag. Det betyder ju att jag skulle överleva på en öde ö.
Konstigt att jag med denna inställning trots allt är så fet. För jag vet när coachen surrade med mig och frågade vad jag hade för hinder på vägen om jag nu skulle slå till att viktminska rejält mycket. Varpå jag svarar, inget! Vilket är sant. När det kommer till förtäring och sådant. Lite svårt att få in träningstid Det är väl där det brister isf.

Utöver det så har vi vart och hejat på grabbarnas hockeylag i dag. Dom har spelat två matcher på utomhusrink. Första gången för den minsta av hockeydrängarna. Han tyckte det var riktigt roligt och mycket roligare än att spela inomhus.
Jag tyckte också att det var mysigt, frisk luft, små snöflingor från himlen. Ja helt enkelt skitbra.
Nu skall jag gå och pussa lite extra på ungarna.

Sov sött.
/Chrillan

Magnethjärna....

Min lilla, minsta pralin verkar ha en magnet i skallen som drar till sig ALLT material. Fan vad hon dras till hårda kanter, slår sig hela tiden och faller något från skåpet så träffar det hennes lilla, fina huvud. Även om det nu är så att hon inte ens befinner sig inom samma kvadratmeter som det fallande föremålet. Det är som att föremålet bara dras mot hennes huvud. Här på morgonen så satt hon på golvet och jag stod och klädde mig. Strax innan jag tog på mig tröjan så tog jag mumma under armarna. Flaskan som i dag bestod mest av glas och inget innehåll gled ur handen på mig och rakt ner i huvudet på lillgumman. Det finns hur mycket yta som helst för flaskan att ramla på men den ramlar MITT på hennes huvud. SUCK! Jag får sådan ångest att det bara händer olyckor hela tiden. Sådana här olyckor som det fasen skall vara omöjligt att det händer.
Som här om dagen när hon kröp in i sina syskons rum. Så kröp hon ner för en hög tröskel som hon alltid gör och som hon behärskar på hög nivå. Det stod en stol framför med MJUKA kanter. Hennes storasyster drog undan stolen så lillfisan kunde komma in och strax där på hör man ett rejält gråt.
Då har hon slagit sig mitt på pannan för andra gången. En bula och ett jack som det nästan gått hål på. Hon gråter helt otröstligt och jag förstår inte ens hur hon har kunnat få ett sådant märke av en stol som inte ens har vassa kanter.
Man känner sig som världens sämsta mamma och var gång när sambon kommer hem så har hon något nytt märke. Tror jag skall köpa en hjälm till ungen som hon får bära här hemma dagligen så länge det finns saker på högre höjd.

/Chrillan

Ska man kanske bli produktionsutvecklare?

Jag har iaf kommit in på en tvåårig sådan utb. Jag sitter i en knivig sits just nu. Arbeta vs plugga. Vi behöver ju så klart få in mycket stålars och hur gör man det på bästa sätt. På lång sikt eller kort sikt? Ja på kort sikt om man har turen med sig när man köper en lott. Vilket jag inte har allt för ofta, så sällan som aldrig faktiskt. Så då kan man ju slå till att utbilda sig till något som det alltid behövs. Så på lång sikt kan man då istället håva in kosing med en massa praktiska tjänster.
Om jag nu hoppar på detta så kommer jag att vara i den attraktiva åldern 32 när jag är klar. Barnen har hunnit växa på sig lite och den stora faran för sjukdom (inskolningsåret) är över. Jag menar hur attraktiv är man med 5 barn? Inte så många som skulle gå på den niten. Så med lite djävlar anamma kan man starta eget och erbjuda sina tjänster till ett framgångsrikt pris.
Ja jag sitter verkligen i valet och kvalet och funderar på om jag skall planera mitt vuxna fortsatta liv. Kanske kan löna sig? Det vore ju fränt isf.

/Chrillan

Vi sitter och sjunger.....

Jag och bebban sitter här vid stora vita bordet och sjunger. Vi är på bygget och ZOMBIE ljuder ur de stora högtalarna. Bebban är otroligt nöjd med läget. Massa hamburgebröds smulor runt hela golvet, lite gröna bönor på det också, en hand i luften som vinkar i takt till musiken, som lagomt att hon skulle haft en tändare i den också som hon viftade med. Om fallet vart så att hon var en si sådär 15 år äldre. Sedan en mamma som sitter med lappen och en pappa som springer runt och gör en massa bra saker (tror jag) svårt att se om han verkligen har focus på något görande eller om han bara springer runt för att se nyttig ut.
Kanske jag skall föreslå att vi skall packa ihop oss för dagen och dra hemåt Är fan så sugen på vin om sanningen skall fram. Men i dessa GI-dagar så har vi valt att inte inhandla något av det slaget. Iaf inte jag.
Sjukt söt bebis är det iaf. Skulle gett henne namnet "Flina" istället för TT. Det hade passat kanoners. Nog för att TT passar kanoners också om man ser till frisyren som är snarlik just TT fast nästan på pricken lik Dynamit-Harrys.

/Chrillan

Det är fint....

Jag gillar ju bas i musiken. Mycket bas skall det vara. Så nu är det morgon och det första jag kände sug efter var inte kaffet. Nej, nej! Det var istället en liten fin trudelutt som den där karln som dog här förra året slog till och framförde med succé. Jag talar om Billie Jean. Jädra cool bas i den om man har låda och högtalare som pallar trycket. Det har jag. Måste även dra till och lyssna på lite Rage "Killing in the name" där är det också ett riktigt juste tryck. Undrar vad de tu som gosar där ute i sängen ansér om denna morgonvisa? Jaja! Det får visa sig.
Nu poppar jag massor.

/Chrillan

Natten är för kort....

Kl är halv sex. REDAN!
Helt otroligt att natten var så kort. Jag har behov av att sova mer men det gick inte så bra. Hade alldeles för många tankar. Tänk att tankar kan påverka sömnen så mycket att den inte ens vågar visa sig.
Jag bestämde mig för att kliva upp och göra nytta istället.
Vilket jag också gjorde. Så nu sitter jag här. Det värker lite i lederna, möjligen om det är kylan eller om det är sömnen som försöker tränga sig på. Där inne i andra rummet hör jag hur den minsta och största snarkar i kapp. Jag önskar att jag också kunde snarka. Men om jag går och lägger mig nu när nyttogörat är slutfört så kanske jag kan somna om och snarka jag med.

Alltid värt ett försök.
/Chrillan

Det går fint...

Just nu har vi ändrat kosten en aning. En sk GI metod har tillämpats i det mögelstugliga hemmet. Kanske, kanske man kan gå ner några kg på det här. Jag vet där i början då det var supernytt så hade jag rätt nyss fått mitt andra barn. Kilona satt verkligen på rätt plats och var ca 30 st för mycket.
Så då fick jag för mig att jag skulle börja springa och gå just efter GI metoden. Mycket riktigt så fungerade det fint och strax efter så hade jag gått ner 12 kg. Man kan ju önska att det fungerar lika fint nu. För det skulle innebära att jag nått min idealvikt. Skall bara komma igång med löpningen också. Vore ju förträffligt fint.
Har anmält mig till en sådan här testgrupp som har som syfte att lära oss "tjockisar" hur man hittar välbefinnandet utan att stoppa i sig en massa mat. Jag är ju ingen matmissbrukare av den rangen. Har bara otroligt lätt för att lägga på mig så om jag får för mig att käka potatis till middag någon gång så går jag fint upp en si sådär 15 kg. Rätt lättsamt faktiskt.
Det innebär alltså att jag inte kan leva som de flesta andra för då är och förblir jag en tjockis. Så antingen svälter jag mig själv eller så tränar jag arslet av mig och förblir "tung" eftersom mina muskler är så otroligt kraftiga. Hur som helst så vill jag inget av det så därför har jag då anmält mig till den här testgruppen i förhoppning om att dom kan leda mig på rätt väg och att de 15 plus blir ett minne blott.
Vore ju förjävla coolt att inte vara en tjockis för resten av sitt liv. Jag kan ju vara så jävla snygg om jag inte har de här 15 extra, så varför inte satsa stenhårt när jag ändå inte har några behov.
Jag menar... Kaffe blir man ju inte fet på.

/Chrillan

Tar ton...

I dag har jag rivit i lite åt en bråkdel av familjen. Tänk att man nu skall måsta ryta för att få sig lite städtid. Det låter alldeles för otroligt för att vara sant att jag kräver städtid. Jag vet, ni som känner mig tror att jag skojar. Men så är inte fallet.
Hemmet ser ju som bekant förjävligt ut mest som oftast. Bättre blir det inte med en liten knodd som kryper runt och gör en massa farliga äventyr som man då måste hålla koll på hela dagarna.
Så i dag röt jag i åt barnets fader, att nu får han bannemig ta sin unge så man kan få städa lite.

Det gjorde han och städningen blev gjord. Väldans skönt, så nu sitter jag här i ett relativt rent hem och skriver detta inlägg. Det är bara när det är relativt städat som jag tänder mysiga ljus och njuter. Annars stressar jag mest upp mig över förfallet.
Den lilla sover sött i den stora dubbelsängen. Den obligatoriska musiken vid sovdags ljuder här bakom "Nu sjunger näktergalen". Jag kan nästan lova att när skivan är slut så vaknar den lilla också. Snacka om att göra henne beroende.
Hon är till skillnad från mina tidigare ungar beroende av
*Gungning i famnen vid sovdags.
*Sova nära sin mamma och pappa hela natten.
*Snutten som luktar apa.
*Nappen som snabbt smiter så fort den får chansen så man sliter sitt snart helgråa hår var gång man skall nyttja den.
Sedan är det säkert en hel hop med andra beroenden också som man inte ens reflekterar över.
Nu kommer det två gullegrisar som propsar på att jag läser boken för dom som jag faktiskt LOVAT att göra i kväll.
Så jag skall väl ta och göra det då.

På återskrivelse.
/Chrillan

I dag känns det sämre...

Det är som om någon stor medicinboll träffat magen i hög hastighet och efterlämnat sig en stor tung grop.
Det suger i magen hela tiden och jag känner mig allt annat än nöjd. Det är många faktorer som spelar in i känslan och förmodligen har mitt alterego Pmskossan tagit skepnad.
Men det spelar ingen roll för det känns mest bajs iaf. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men mungiporna är inte i spänt läge iaf och det verkar så gott som omöjligt att få dom att peka uppåt.

Det började redan i gårkväll när vi begav oss hem från norr. Fy för den lede vad jag inte hade någon lust att åka hem och den känslan kvarstår. Det är så jävla många måsten och ett konstant malande av oro, misstanke, ledsamheter, tunga konflikter, vara eller icke vara, ansvarsfördelning, ekonomiknas osv osv.

Som om inte det vore nog så var vi ute och åkte lite skoter jag och de två största barnen.
Sedan så gick det åt skogen och en handled blev bruten.
Det var inte min handled som jag i det och nuläget hade önskat utan den äldste gossens. Man tar på sig hela ansvaret och det känns rent ut sagt förjävla tungt i hela själen att jag åsamkat honom lidande och smärta av det slaget. Hade jag bara sagt eller agerat annorlunda så hade detta kunnat undvikas.
Historien var som så att vi åkte skoter på en gårdsplan. vi kom upp i en driva och det blev snävt att svänga. Det stod en ladugård och ett pumphus där på gården som vi svängde runt framför, vilket vi hade gjort flertalet ggr.
Vi svänger skoterstyret rejält åt höger för att komma förbi pumphuset och jag och gossen håller i tillsammans. (Han sitter framför mig i mitt knä och jag har armarna runt om honom och håller i styret) Varpå jag säger att han skall gasa lite så vi kommer runt. Gasen fick för mycket push och pang så satt vi med sidan på skotern i pumphuset.
Gossen kastade sig av skotern i samma veva som han förstod att vi kommer att krasha och flyger rakt in med handleden i pumphuset.
Han börjar skrika hysteriskt och jag lugnar honom. Han säger att det känns som han brutit handleden och jag försöker lugna honom med att det förmodligen bara blev en smäll och att han blev rädd.
Vi plockar fram armen ur jackan och jag ser på en gång att den lealösa handleden är bruten. Vi beger oss hem med skotern. Gossen håller i sig med en hand. Väl hemma så åker vi direkt in till akuten och det visar sig att handleden då som vi redan listat ut är bruten. Rakt av som tur är vilket förenklar läkningsprocessen. Gossen är tapper som sjutton och klarar av röntgen, lokalbedövning och tillbakadragning med bravur och var redan på nyårskvällen vid gott mod.
Dock känns det förjävligt i hela mig. Riktigt jävla förjävligt och då var det "bara" en handled. Tänker på dom som kört åt skogen med bil så andra människor förlorat liv och skadats så pass mycket att dom aldrig någonsin kommer att kunna gå igen. Vilken jäkla ångest dom måste gå igenom.
/Chrillan