Jag är så biten.....

Jag som alltid brukar stoltsera med mitt magiska blod som varken mygg eller fästingar gillar. Det är absolut perfekt för mig att vara norrlänning i Sörmlands kustband då dessa små onda jävlar inte gillar mig.

Men bara någon dag efter senaste session av skryt så drabbades jag å det grövsta.

Här sitter jag nu med fruktansvärda, kliande prickar över hela kroppen. De i ansiktet försöker jag låta bli att klia då det skulle innebära att en mindre klädsam ärrbildning skulle ta sin plats i den annars så perfekta nunan.

Jävlar vad det kliar! Kan inte komma ihåg att jag drabbats så dant av detta tidigare. Möjligt är att jag förträngt det. För hur perfekt det än kan låta så har jag ju vuxit upp i mygghelvetet Norrlands inland och jag kan inte tänka mig att jag lyckats undkomma myggans feta snabel i de områdena.

Hur det nu än är så kliar det otroligt mycket och att de valt att suga blod från min panna, dessutom mittendelen av min panna kan ju få även den bästa norrlänningen att balla ur.

//Christelle

Sista semesterdagen...

Klockan är tio, jag sitter vid matbordet och dricker min sista semesterkopp med morgonkaffe.

Sista semesterdagen. Jag drar en suck fylld av uppgivelse men ändå lite jävlar anamma. Jag älskar nämligen mitt jobb, det är superroligt dock vill jag inte understicka den sköna känslan av ledighet och möjligheten att göra allt som vädret och plånboken tillåter. Dvs, typ ingenting men ändå.

Som vanligt känner jag mig inte ett dugg förberedd och förstår inte alls hur jag skall klara av en hel termin fullspäckad av en massa kunskap som behöver föras vidare och fästas i de vackra eleverna. Men, förmodligen så går det bra även i år. Det brukar ju göra det.

Den sista semesterdagen avfiras med ett stycke regnfall samt en himmel som inte känns allt för pålitlig.

För att sammanfatta sommaren med ett ord skulle jag göra ordvalet "Halvdant".

Det har vart en halvdan sommar på många fronter. Lite stålar, lite sol, lite partaj, lite äventyr, lite gemensam semester med min sambo osv osv.

Hade gärna sett en sommar man länge kommer att minnas, men denna går nog till historien som den obetydligaste. Kära syster var här, det var fint men utöver det nada, zip, blä, bajs och bu!

//Christelle

Beach party

I går drog vi ut till havs till det årliga beach partyt. Varje år mot slutet av våra semestrar samlas vi ett gäng och partajar ute på Askö. En avlång ö med massor av sandkorn som letar sig in i ALLT. Vi smäller upp våra tält och sedan hänger vi runt lägerelden medan mörkret faller över oss. I dag när vi åkte hem kände jag lite längtan efter hösten. Det är som dags. Börjar jobba på måndag igen och sommaren är snart ett minne blott. Jag brukar få den känslan efter Asköpartyt.

Doppade håret i saltvattnet på vägen ut till ön. Tänkte att det skulle blekas lite av den fin fina solen

Slagit läger med vy ut mot havet. Vacker kvällssol med en mycket värmande effekt.

Hittade på årets första kantareller. Små men naggande fina och GULA! Första gången jag hittar gula kantareller faktiskt. Tidigare har jag bara råkat på de bruna av trattvariant.

Tog en prommis med kompisarnas vovve. Drog in på osäker mark. Där fick man minsann hålla koll på vart man satte fötterna. Även om det är nedlagt så kröp känslan av obehag in i en när man passerade gränsen till skjutfältet.

Att tälta och dricka pulverkaffe vars vatten är uppvärmt på en triangakök är ett måste. Annars är det ingen riktig tältning.

// Christelle

Det gör liksom inget att man städar...

Det här med att städa känns ju klart onödigt. Har städat en hel dag och nu så är det stökigt igen.

Snacka om att det finns anledning att dra på sig surhaggans kostym!

Morr och mutter! Går och lägger mig så jag kan vakna upp ännu surare i morgon.

//Christelle

Mycket snack om sex....

Som jag tidigare berättat så lever jag med en gosse vars ålder börjar glida in på tonåren. Det i sin tur leder självklart till mycket snack och tankar på det mer kroppsliga planet.

Det har märkts väldigt mycket de senaste dagarna då var och varannan konversation glider in på det spåret. Jag måste le och konstatera att det är jädra roligt att snacka med ungarna om alla deras funderingar och tankar runt detta.

I vår familj är det absolut inget ämne som ligger under rubriken tabu vilket också ger fart för ungarnas frågor.

Man hoppas att man med detta öppna och ärliga sätt kan ge ungarna en juste grund för det som komma skall inom de närmsta åren samt att de vågar fråga och fundera runt saker och ting som kanske inte alltid är så bekväma att snacka om också.

Det är lätt gjort att glida tillbaka till sin egna funderingar som virvlade runt när man befann sig i den åldern. Mycket spänning, många tankar för att inte tala om ALLA tabuer.

I den vuxna världen var det inte allt för många som var villiga att ta sitt ansvar och snacka om saken. Jag förstår, det var genant och ett inte allt för passande ämne att snacka om. Jag minns en lärare som var speciell. För henne fanns det inga tabuer och henne kunde man fråga om vad som helst. Hon snackade om det som om alla andra ämnen och jag minns att jag uppskattade det som sjutton.

Därför känner jag att den roll jag nu befinner mig i ger mig möjlighet att kanske öppna upp ämnet en aning så att tabuernas värld suddas ut och vad som kommer efter det återstår att se. Jag hoppas dock att det genererar i något positivt för våra blivande ungdomar och deras kompisar.

Känner bara att jag måste vara lite aktsam för att vandra över gränsen till landet pinsamt!

//Christelle

Snillen spekulerar...

Vaknade av två tolvåringar som satt och dividerade över livets gåtor vid frukostbordet. Låg och lyssnade på dem en stund varav en konversation handlade om ett smörpaket vars lock inte överensstämmer med resterande förpackning.

Det är nämligen så att i stundens hetta hittade jag inte originallocket och satte därför på det gamla locket som tillhörde det gamla "bregottpaketet".

Locket var föremål för diskussionen.

C: Kolla på det här locket, det är helt annorlunda om man jämför med förpackningen.

A: Jaha! Vadå det är väl bara ett annat lock då?

C: Nä det är ju det som är grejen. Det är inte det, det var så när vi köpte det.

A: Men det går ju inte, det är ju som att man köper en cola med en swepperskork.

C: Ja! Men det kan väl funka, det kommer ju från samma företag, de görs ju på samma ställe.

A: Äh! Det låter ju helt otroligt!

C: Så är det i alla fall.

Ja vad säger man, snillen spekulerar och vart locket kommer ifrån de tvistar ännu de lärde om.

// Christelle

Som ena jädra datorer.....

I dag har vi vart på museum. Jag, de två äldsta gossarna och den absolut minsta i familjen.

Vi har avverkat tre fin fina museum med massor att lära.

Trots flertalet besök av olika museum verkar informationen allt fastnat i skallen på oss. Vi är ena jädra datorer alltså.

Lustigt var det när jag skulle kolla om någon information hade gått in i grabbarna. Just för att vi avverkat tre museum så kan man ju tänka att man faktiskt inte hunnit med att lära sig så mycket. Men ack vad jag bedrog mig. Jag frågar och de rapar upp svaren. Inte illa pinkat för en distraherad tio och tolvåring.

Vi var förbi tekniska museet som hade en utställning om NASA. Shit! Det var coolt. En massa rymdfärjor och raketer med div tillhörande kapslar. För att inte tala om satelliterna.

TT går guidad tur på utställningen om NASA

Tänk vad de pysslar för att komma ut i rymden och tänk att de faktiskt pysslar så bra att de kommer ut i rymden också. Skitfin utställning helt enkelt.

Sedan drog vi förbi Sjöhistoriska. Även där var det massor att se. Vilka små detaljrika modeller de byggt upp. Imponeras av de små modellerna, kan bara tänka mig vilken hisnande känsla det vart att se dem i dess rätta uppenbarelse

Hur som haver, det kan man bara fantisera om men roligt var det.

Polismuseet fick sig också ett snabbt besök. Däremot kan jag inte säga att det var lika imponerande och innehållsrikt, men barnen gillade det. Bara en sådan sak som att de hade en polisbil som barnen fick härja runt i.

Det har vart en himla fin dag. Glada barn med upptäckarlust.

På sjöhistoriska fanns det en utställning om pirater. Det var en himla bra utställning som verkligen uppvisade nutida piraters anledning till "piratandet".

Det fick barnen att tänka efter. Hur bra har vi det egentligen? Tydligt är att vi har det hur bra som helst. Där i Somalia svälter folk, det finns ingen regering som tar hand om sitt folk. Människor goes banans på grund av frustrationer över att mat, miljö, socialt skyddsnät etc ej är tillgängligt Inte heller bryr sig människor i andra länder om deras situation då det upprepade gånger sker dumpningar av miljöfarliga ämnen i deras vatten. Vilket gör att de inte kan tillgodose sig vare sig mat eller pengar heller för den delen. Vad gör de då? Jo de ger sig ut på jakt efter annat smått och gott som de kan tänkas behöva för överlevnad. Samt att de tar saken i egna händer. Att de försöker stoppa den stora världen att totalt köra över dem. Barnen förstod hur förjävligt det kan vara ibland.

Likväl fick de en inblick i fattigsverige. Hur det såg ut när farfar var ung och orsaker till att äldre människor kan tycka att de skall vara tacksamma för den mat de får, att de skall äta upp maten på tallriken och inte införskaffa en massa onödiga saker bara för att ha.

En jädra bra och lärorik dag helt enkelt och jag hoppas att detta inte är något som bara passerar förbi dem utan att de tar fasta på värdet i att bry sig om andra människor, att dela med sig och att finnas till. Nu har det fått se hur jädra illa det kan gå om man inte bryr sig om varandra.

Nu ska jag gosa ner mig i soffan tillsammans med två av världens bästa ungar.

God kväll!

// Christelle

Kaffe smakar aldrig så bra som ur en liten kopp

Vi var upp till den gamla stugan i går och hämtade lite grejer. Tänka sä att jag hade glömt bort att det fanns små kaffekoppar där. Här har jag gått och dragit på modernt skräp som inte lyckats ge mig den rätta känslan när det kommer till kaffedrickning.

Snabbt och raskt packade jag in de små juvelerna i papper, forslade hem dem och tvagade dem. Sedan ställde jag in dem i skåpet och väntade ihärdig på att morgonen skulle komma. Lika snabb var jag att duka upp med dem och sedan dricka hela tre koppar under frukoststunden. Oh my! Vad gott det smakade. Tänk er känslan av kokkaffet som insupes ur en gammal goding. Precis som kaffet smakade förr i tiden.

I skrivandets stund inser jag att klockan är ganska mycket. Jag har ännu inte klätt om till dagssärken och jag har ännu inte kommit upp med dagens agenda.

Det är i och för sig söndag, vilodagen. Men om jag ser till gångna veckas semestrande, dvs regniga dagar och mycket filmtittande i soffan så borde jag kanske ha överseende med söndagens närvaro och ändå ta mig an några måsten.

Tvätthögen är rätt stor när jag tänker efter.

Får nog bli några åk med tvättunnan trots allt.

Trevlig söndag gott folk!

// Christelle

Det känns i magen...

Hela morgonen har jag läst och sett på nyheterna om gårdagens tragedi i Norge. Jag får ont i magen när jag försöker tänka på de ungdomar som befann sig på ön och som flydde för sina liv. Vilken fruktansvärd ångest de måste haft och förmodligen kommer att få här nu den närmsta tiden. Finns så klart inga ord man kan sätta och inget som kan göra att man kan förstå dem och hur de kände där men det är ofrånkomligt att man försöker sätta sig in i deras situationer.

Läst om en tjej som gömde sig under en stor sten i skogen och samtidigt hörde hur mördaren stod ovanpå stenen och sköt ihjäl hennes kamrater. Eller de som gömde sig i buskarna precis bredvid mördaren och inte kunde sträcka fram en hjälpande hand till de som blivit skadade just för risken att själva bli skjutna.

Vilken skräck alltså. Vilken skuld som förmodligen kommer att genomsyra deras kroppar. Jag hoppas för allt i världen att alla starka stödmänniskor i deras närhet lyckas ge dem så pass mycket perspektiv att de aldrig skuldsätter sig själva för att de inte lyckades rädda sina döende kamrater.

Det är tusen tankar som går genom huvudet på mig.

Samtidigt funderar jag själv, på min yrkesroll, föräldraroll, medmänskliga roll och alla de man möter som är på fel väg. De man märker vars riktning går käpprätt åt fel håll. Hur skall man som vuxen kunna stoppa sådana felval i tid? Innan de blivit så hjärntvättade av sina egna tankar att de begår sådana fruktansvärda dåd som denne man nu begått.

Hur kan man som vuxen se vart det bär hän och vad sjutton skall man göra? Man känner sig många gånger maktlös. Jag kan inte göra något. Jag kan bara lämna allt vidare till högre instanser och därifrån kan det bli vad sjutton som helst.

Barn som är helt skeva pga att deras uppväxt vart så dysfunktionell att de som vuxna inte fått lära sig vart gränsen går för tanke och handling, barn med sargade hjärtan och själar som värker. Barn som är arga och besvikna och som söker utlopp på annat sätt. Sedan finns det psykiska störningar som påverkar också så klart. Psykiska störningar som genererar i att man som medmänniska inte hade en aning eller en tanke på att denne person skulle kunna genomföra sådana fruktansvärda handlingar. Manipulativa människor som besitter förmågor att invagga oss vanliga dödliga i trygghet för att sedan slå till.

Fan det är läskigt att vara medmänniska. Man bär rackarns mycket ansvar som vuxen. Både som privatperson och i det yrkesverksamma livet.

Tänker återigen på en kille som gick i min skola när jag gick gymnasiet. Han fick för sig att han inte klarade av att höra glada barn nere vid vattnet. Varpå han knallade ner och mördade en av flickorna, samt försökte mörda den andra också. Som medmänniska kanske man märker att något inte riktigt står rätt till. Det kan handla om aningar, känslor, saker som man inte kan sätta fingret på, men något står inte riktigt rätt till. Ja vad gör man? Snackar skit om honom och upplyser omvärlden att han är knäpp och konstig.

Ja inte vet jag.

Svårt är det som sagt, svårt!

Dagens inlägg går med tankarna till de stackars berörda i Norge.

Må det goda vinna över det onda!

//Christelle

Jag kvävs.....

Under dagen som gått så har jag återigen insett varför jag väljer att inte boka utlandsresa efter utlandsresa. Saken är biff. Det är värmen som gör det. Den tropiska varianten av värme som man ofta finner när man besöker länder ner mot de mer södra breddgraderna. Värmen i dag har var tropisk, tryckande och fullkomligt olidligt. Så pass att vi hade en gosse i sällskapet som drog på sig ett solsting. Vad säger man om det då?

Vi befann oss på Gröna lund. Gossen klagade lite över att han mådde pekka. Vi tvingade i honom vatten för att förekomma solstinget men det hade redan tagit över hans kropp. Tjoff, paff så ligger det två pizzor av det inre slaget över hela matbordet och på golvet runt om.

Stackarn! Tog några timmar för honom att återhämta sig och sedan var det full fart igen. Men bara en sådan sak som att befinna sig utomhus på en sådan plats som Gröna lund och få solsting. Det är inget man gärna önskar någon. Inte ens sin värsta ovän.

Ja hur det nu var då utöver spyorna så var dagen superfin. Ungarna och jag har åkt karuseller av flera de slag. Det har vart flygande elefanter, spöktåg och berg och dalbanor som fortfarande ger sig till känna i kroppen genom att ge den indikationer på att den befinner sig på vågat hav. Kroppen alltså, den gungar så fint när jag sitter här i soffan. Känner en uns illamående och jag tror att det är en juste kombination av den tropiska värmen och den g-kraft som kroppen utsatts för.

Vilken jädra fin personal de har där på Grönan förresten. Ett gäng unga människor med medkänsla, serviceriktad inställning till allt. De är vänliga, professionella, artiga, uppmärksammande.... (tusen superlativ) De som anställt personalen där i år har verkligen lyckats. Ett superplus för det. Bara en sådan sak som att de har extrakläder att ge bort för de stackrarna som råkar spy ner hela sin tröja. Dels har de kläder till försäljning och man kan ju tänka att de skulle satsa på att sälja sådana istället och hänvisa till det. Nej men nej då! Istället hänvisar de till servicehuset och att det där skall finnas kläder för stackars nedkräkta barn att få.

Jag säger då bara det. Grönan is the shit. Även om attraktionerna inte är de allt för attraktiva så är stämningen mysig, varm, vänlig och otroligt välkomnande.

Toppen tuppendagen är avklarad och vi blickar framåt mot morgondagen som förhoppningsvis ger oss syre!

Varmt god natt!// Christelle

Semesterbarn...

Satte just två semesterungar på bussen. Bara som en sådan sak som att jag sätter dem själva på bussen får mig att känna blä!

Blä för den dåliga mamman som överger sina barn. Jag har dock fått sagt till mig att det är lugnt. Bussen gör inga stopp på vägen, de kan inte kliva av någon annanstans än där de skall av och bara en sådan sak som att åttaåringen är en åttaåring och skall börja tvåan gör det hela mer lättsamt.

Va fasen! Nog kan man väl skicka en åttaåring på en buss som åker raka vägen mot målet och inte gör några stopp på vägen? Samt att pappan i fråga står på andra sidan och tar emot dem när de kommer? Jag vet att många med mig skulle känna som jag känner och förmodligen inte sätta dem själva på bussen för den delen heller. Men nog är det många med mig som känner samma sak och som sätter barnen på bussen. Vad kan hända? Inget utöver de saker som kan hända om mamman är med.

Ja hur det nu än är så sitter de på bussen och är snart framme hos sin pappa, det har förmodligen gått lika bra den här gången som förra gången och förmodligen får de en fantastisk semester med sin pappa och hans familj i norr.

Saknar dem redan massor och de skall vara borta i hela två veckor + lite till......... <3

// Christelle

TV hel...piiiiiip.....

Morr och mutter. Är så trött på tv-situationen som råder i vårt hem. Den funkar fan inte. Har aldrig gjort, kommer förmodligen aldrig att göra för den delen heller. Vad ni än gör, köp inte en inomhusantenn om ni bor lite söder om tätorten, lite mer sådär lantligt och omger er med en massa träd. Det funkar tameijsjutton INTE! I förrgår fungerade bara två kanaler, i går kunde vi välja och vraka bland härligheterna då alla fem kanalerna fungerade. I dag däremot fungerar ingen. Snacka om ambivalent mottagning. Den vet inte riktigt hur den skall göra.

Snart tar jag tv-helvetet, lyfter den i ren frustration (läs då också att vi har en gammal tegelsten till tv, ingen fin smärt och smal platt variant) och skickar ut den för kalkbrottsklippan.

*Muttrar vidare*

// Christelle

Knaaak, knäck, kraaaash....

Det är min kropp som sänder ut dessa varningsmeddelanden. Jag har tolkat det till -För Gud skull, kliv inte upp, stanna kvar i sängen för resten av ditt liv.

Eller så säger den, -KÖP NYA MADRASSER!!!!! Så kan det också vara förstås.

Barnen säger då inte att jag skall ligga kvar i sängen. Jag undrar hur mycket disco man kan lyckas med att ha om morgnarna när ens semesterlediga mamma absolut inte vill kliva upp.

Här på morgonen har några av våra barn hunnit med att att ha både discodans med tre vägreflexpinnar och det till någon folkmusik med konstant rytm av det mer galopperande slaget.

Samt hunnit slagits om pengar som visar sig vara på vift.

Lilla strumpan har upptäckt Pippi och allt som hör där till. Hon kommer inhoppandes i sovrummet och låter sedan golvhoppandet gå över till sänghoppande. Samtidigt som hon gör det sjunger hon "Tjolahotjolahoppsanseij". Mammakroppen vibrerar lätt och kliver sedan motvilligt upp.

Tänk om de ändå bara kunde få för sig att sova. En sovmorgon a´la 90-talet, det skulle vara något det.

// Christelle

Köksbordshäng...

Landar efter en dag på bajs. Det är inget skämt, vart man än vände sig så låg det bajs. Jävla kanadagäss. Dessa små fina varelser hade bajjat över hela stranden och det var så pass att en über engagerad morsa som hängde där nere tog en spade och en påse och lassade upp strandens alla bajskorvar i påsen. Juste av henne, fler sådana mammor på stranden. Passar oss lata mammor alldeles perfekt.

Nu har vi bordshäng. Orkar inte göra så mycket mer. Tänkte att om jag tankar mig med en balja kaffe så kanske jag kommer igång med nyttogöra

om en stund.

Har ett helt ok sällskap vid hänget. Min dotter pratkvarnen två år, syrran och hennes unge den stumma. Egentligen är hon inte stum, hon

bara låtsas.

Resterande medlemmar i klanen har begett sig ut på äventyr.

Det är nog rätt gött att vara mellan 6-13 år och veta att man har sommarlov många veckor till. Själv har jag bara en och en halv vecka kv

ar och den njuter jag av å det grövsta.

//Christelle

Så jädra lata alltså...

I dag har jag och syrran int gjort nå! Rakt och enkelt ingenting. Regnet har trillat ner över vårt bygge och lika så har vårt sinne vart av det latare slaget.

Ungarna har fått roa sig själva och vi "vuxna" har legat och glott på rulle efter rulle.

Latmaskdagen börjar nu lida mot sin ände och inte verkar det som att uppryckningen träder in under aftontimmarna heller.

Till mitt försvar kontra syrrans kan jag härleda till cykelturen jag gjorde tidigare i dag. Vi upptäckte att vi behövde mat i hemmet då ungarna låg på golvet och kved av hunger. Matshoppingen var ett faktum, tillredningen av middagen likaså och syrran, ja vad gjorde hon? Snarkade på soffan gjorde hon visst.

Utöver det har jag inte mycket att komma med och därför kan man likna detta vid världens minst relevanta inlägg, dock ett som gjorts under de överenskommelser som råder. Minst ett om dagen.

God afton!

// Christelle

Höga vågor...

Vi har vart ute och ränt på havet i afton. Tog en eftermiddagstur med båten full av oss och alla våra barn. Sammanlagt sju barn och tre vuxna i en båt som verkar palla hur mycket som helst.

Den är liten men den är tuff. Plumsan heter hon. Det är roligt när vi åker så här många. Man kan verkligen avläsa alla människors munnar när det skrattar och säger "Men kolla vad många dom är i båten". Det fullkomligt kryllar av ungar överallt så jag antar att det är en aningen uppseendeväckande.

Väl ute till havs gick vågorna höga och motvinden var ett trevligt motstånd. Vi gled in i en liten vik som låg i lä och där grillade vi korv, drack kaffe och hade det allmänt gött. Barnen badade lite och ena gossen fick en liten gädda som vi snabbt släppte tillbaka.

Turen hem gav oss medvind och en extra skjuts på de höga vågorna.

Nästan i land åkte vi genom en liten tunnel där några smartskallar fått för sig att lägga nät. Swisch sa det så hade båten dragit av nätet. Där får man ju absolut INTE fiska med nät och surmulna miner trängde sig på de med nätet när det insett att vi faktiskt förstört dagens fångst. Men hur skulle vi kunna veta att det låg ett nät där? Precis i farleden. Muppar som sagt. Rätt åt dem att de fick lite morr.

I skrivandets stund sitter jag i soffan tillsammans med min man och min syster. Det är en ljum kväll och ögonlocken börjar kännas aningen tunga.

En fin dag med min fina familj!

//Christelle

Jubilarer....

Det är några jubilarer som skall firas denna sommar. I går avverkade vi en trettioåring. Den bästa på jorden dessutom. Min fina vän sedan långt tillbaka bjöd in till fest. Jag och snubben kuskade de trettio milen norröver och roade oss med goa människor.

Det är så fint när man kommer i umgängen där man utvecklats och vuxit. De människor jag umgicks med under gårkvällen är de som man delat flertalet dagar med under jobbiga och roliga perioder i stt liv. Jag snackar om tonåren. Somliga hade jag inte sett på nästan tio år. Det spelade ingen roll för det var ändå som att man vet precis hur allt skall vara i alla fall. Man faller tillbaka i det trygga. Det som man är van vid. Det känns förbaskat skönt.

Här nere i min "nya" bygd har jag mången gången upplevt känslan av att inte höra till. Det är självklart att man gör det när man inte är van vid vare sig mentaliteten, kulturen eller den sociala struktur som råder. Man vänjer sig vid den och lär sig leva med den så klart.

Däremot är ändå fantastiskt avkopplande när man omger sig med de människor man haft nära sig så mången gång förr.

Jag brukar säga att det här med att åka båt och röra sig i dessa havsfriska trakter är otroligt exotiskt för mig och min sambo han fattar inte vad jag snackar om. Vadå? Det är väl inget särskilt med det och samma sak fick han uppleva i går.

I vårt gäng har vi alltid musicerat när vi umgåtts. Några spelar instrument, vi sjunger och alla vet precis hur dom skall göra för att det skall låta musik!

Där satt vi i en gammal skola ute på landsbygden. Vi firade min bästa vän och vi sjöng och trallade så det stod härliga tider till. Jag tyckte mig kunna skönja en uns av bekvämlighet i min sambos ögon när han stod inför vår gemenskap och faktiskt fann sig i den. Dessutom medverkande i allra högsta grad. Han sjöng och skrålade för fullt han också. Helt underbart att

få dela detta med honom.

Jag hoppas så att vi får möjlighet snart att göra det igen. Det går alldeles för länge mellan våra möten.

//Christelle

Att typ bo på en semesterort......

Det är rackarns vackert här nere i söder där jag numer hägrar med mina barn och min man.

Det är så vackert så folk vallfärdar hit om sommaren för att besöka det mysiga, pittoreska osv osv.

Något vi fick erfara i dag när vi begav oss till huvudorten.

Det var FULLT med folk överallt och vart man än vände sig så såg man dem. Turisterna alltså.

Båtar som låg i bredd med varandra, totalfulla hamnar, totalfulla affärer och varje lite kant på kullerstenarna som prydde den fina lilla vägen bestegs av en fot.

Jag sa det här om veckan när jag cyklade med ungarna till badet. Va ska jag åka härifrån för? Detta är ju semestern, det är ju hit man åker när man skall på semester. Sagt och gjort, jag lät bli att åka härifrån och lät gästerna komma till oss istället.

Vi är just hemkomna efter en afton i hamnen. En afton i veteranbilarnas tecken. Det var glest om dem i dag, tror det beror på det dåliga vädret som smugit sig på under eftermiddagen och kvällen.

Men fint är det och mysigt är det.

Jag är bara så kär i min numera kallade hembygd.

// Christelle

I vårt kvarter....

I vårt kvarter bor det många barn av alla de olika slag. Det är barn som är fosterhemsplacerade, barn med svåra muskelsjukdomar, barn med trygga familjära bakgrunder, barn med skilda föräldrar, barn som är adopterade, barn som vuxit upp i andra länder och invandrat till Sverige. Barn som är ensambarn och barn som lever i syskonskap som fem. Det finns små barn och det finns stora barn, det finns flickor och det finns pojkar, det finns barn som är blyga och barn som är modiga.

Trots ALLA dessa olikheter så leker dem tillsammans i stort set hela tiden. Det spelar ingen roll, det är helt klart. Är man barn så är man och det innebär att man är lekbar i alla de former.

I detta nu sitter det barn ute på vår studsmatta och smider ihop vattenkrigsplaner. Jag tycker det är fantastiskt med kvarter.

För min egen del skulle jag klara mig utan att ha grannar in på skinnet men barnen älskar det. På vintrarna är det landhockey, pulkåning och snöbollskrig. På somrarna cykelrace, Vinken (en sorts kurra gömma), vattenkrig och mycket mycket mer.

Vardagen blir liksom inte allt för tråkig som den annars skulle kunna bli. Det blir inte mycket soffhäng med suckande ungar som känner sig görolösa. Visst blir det konflikter många gånger och medlingen är ett faktum. Det är ändock ett steg i den sociala utvecklingen och då är det bara att låta intrigerna passera.

Jag kan då i detta nu bara upplysa er om att jag fick bita mig lite i tungan ang ovanstående. Tvååringen kom in med sorg i hjärtat och tår i ögat för att det inte passade sig att hon hängde med och krigade. Mammafamnen duger gott som tröst och snart har hon kommit på andra tankar.

//Christelle

Tidningsläsning och toalettsittning....

Det hör som ihop.

Att gå på toaletten när man är mamma invaggar en i falsk avkoppling. Man tror att det är en lugn stund som gäller. En stund för tidningsläsning och avkoppling. Men si där bedrar man sig. Aldrig är det så mycket behov som måste fyllas som när det skall till att kluttas.

Den ungen behöver hjälp med det och kritiska uppgörelser äger rum precis utanför dörren. Gråt och utslagna tänder. Mjölkförpackningen måste öppnas och en annan kissnödig för att inte tala om så bajsnödigsåmanhållerpåattbajsapåsignupåen

gångpåengång!

I dag hann jag läsa halva tidningen, sedan börjades det ropa. MAMMAAAAAA! Jag kan inte få igång den här filmen, men mamma HJÄLP mig då!

Jag bara undrar vad är det med barn och deras förmåga att alltid behöva säga tusen saker när man talar i telefon eller det att inte förstå varför man besöker toaletten och anledningen till att det finns lås på dörren in dit?

"KNACK KNACK KNACK.....Nuppa döjen.... Men nuppa döjen då, ja vill åsså va dä inne"

Jorå så äre när man är mamma och behöver bajsa.

//Christelle

Ja här sitter vi då...

Sommarnatten nalkas och syster med familj besöker vår lilla ort. Här sitter vi i soffan. Syster vickar på tårna. Den lille gossen som de burit med sig under tretton år... VA?! Sa jag verkligen tretton år. Det är helt galet. Han har blivit så stor. En gosse med svängande tryck i rösten, småfinnig i pannan och alldeles underbar. Vart sjutton tog tiden vägen.

Ja i alla fall. Han sitter här också. Alldeles bredvid mig. Han är tom så stor att han inte behöver gå och lägga sig i tid för att vidhålla gott mod under morgondagen. Han kan sitta här och hänga med oss på vårt vis och så var det bra med det.

Det är coolt med tonåringar. Så är det bara.

Huset är nystädat, nysorterat och det känns som om jag har ordning på det mesta. Alla sängar är renbäddade och sommarnattens kyla tränger sig in genom den öppna dörren.

Det känns helt ok med vetskapen att jag snart kommer att krypa ned i sängen med min älskade och sova sött hela långa natten.

God natt världens folk.

//Christelle

Idoler....

Min hunney arbetar som en sådan där... Ja vad det nu är, han gör, typ allt. Det ligger i alla fall inom genren byggnads. Hur som haver har han förmånen att fånga upp saker av nyttoslag som skall slängas eller kasseras eller vad det nu kan tänkas göra av sådant där som egentligen är sjukt användbart men som för en annan person gått ur tiden.

Så var det med våra garderober som fick flytta in under gårkvällen.

Historien som följer behöver ett tillägg och det är att min sjuåriga dotter är ett stort fan av Vincent, Pontare alltså.

Hur det nu var så kom min snubbe hem här för någon vecka sedan och sa att han hade fått tag i ett gäng finfina garderober som tidigare fyllt funktion hos just ovanstående artist.

När jag berättade det för min dotter trodde hon mig knappt. Vadå? Är det sant? Herregu.... Nä du skojar med mig osv osv.

Nu ligger hennes kläder där, fint ihopvikta och gottar sig. Precis som Vincents kläder en gång gjort

Förmodligen hade Agnes en och en annan fin liten kofta eller top som låg där också.

Nöjd är hon. Tänk om hon vart ca 8 år äldre och vidhållit idolskapet inför denne artist. Då hade hon vart tvungen att hoppa, klappa händerna och skrika sådär Iiiiiiiiiii, var gång hon gick in i sovrummet för att hämta kläder.

Tur för oss att hon ännu BARA är sju!

Så gick det till när vi mötte Lassie!

//Christelle

Slemmiga öron och urinvägskrusifjux....

Just hemkommen från vårdcentralen. Dottern har klagat över onda öron och svideri vid kisseri.

Som tur är har de en läkarstation här i bygden som man kan ta sig till om man behöver vård. Öronen var det inget fel på förutom att det är slemmigt och dant där i. Hon har rör i öronen och har den fina egenskapen att doppa huvudet under vattnet trots att hon inte får. Ingen infektion men slemmigt var det. Tur det att det rinner ut igen då.

Kisseriet var det värre med, där har en fin fin infektion lagt sig tillrätta och penicillinet var en självklarhet. I alla fall för den tyska doktorn som inte förstod svenska och skrev ut det.

Jag påtalade flertalet gånger för honom att vi börjar med tranbärs juice istället för penicillin det brukar ha en riktigt juste effekt och fungerar inte det tar vi oss an penicillinet.

Jag vet inte riktigt om det är någon skillnad på synen på mediciner i Tyskland och i Sverige men han såg penicillin som den enda utvägen.

Jag höll inte riktigt med honom då det bara var en "liten" infektion. Jag talar av erfarenhet när det kommer till just detta med infektioner i urinvägarna. Penicillinkur på penicillinkur har liksom inte gett några stora resultat. Tack vare den fina uppfinningen tranbärs juice har jag snabbt och effektivt gjort mig av med infektionerna. Tänkte faktiskt köra det på min egen dotter också.

Så nu tankar jag henne med röd dryck. Den smakar sådär och gör förhoppningsvis susen.

Tror jag skall värma en skål med lingon också. Allt för att eftersträva maxad effekt på naturliga vägar.

Love nature!

// Christelle

Bilden lånad av http://587773.devote.se/blogs/491198/tranbaersjuice---baesta-medicinen.htm

Semesterlunken....

Våren har vart hektisk och likaså har skrivlusten lyst med sin frånvaro.

Nu är det andra tider. Jag sitter med fötterna i kors över rumsbordet. Min son

konstaterade just "Jaha, då var det bara att vänta då".

Vilket han sa om brödet som skulle rostas i brödrosten.

Som följd på det sagda satte han sig ner på kistan och gjorde precis det... Väntade!

Det är lugnare lunk helt enkelt. Semesterlunken.

Hittills har jag hunnit ha två veckor semester, jobbat en vecka för att återgå till ledighet tre veckor till. Jag kan erkänna att jobbveckan som var inte tillhörde de mest ansträngda vilket innebar att semesterkänslan ej rubbades märkvärt.

Hittills har vi hunnit fira midsommar med goda vänner. Det genomfördes på en ö ute till havs vars Bullerbykänsla är ett faktum. Gröna lummiga busksnår, får och höns som springer runt på fri fot, glatt båtfolk med runda fötter, röda stugor med vita knutar och ett fantastiskt midsommarväder. Sol sol sol REGN och åter sol.

Några cykelturer från hemmet till badstranden har också ägt rum. Mina barn har den fina förmånen att ha en mor utan körkort så cykelutflykter är den enda möjli

gheten som ges när det kommer till att ta sig till stranden om man vill bada. Det ville man så

klart och därav flertalet turer ut till landets rand.

Dessutom har min man en båt som tar oss lite längre ut till havs än bara stranden. Det är så exotiskt för mig som är uppfödd i Norrlands inland "breda la ve Bergvattensjön". Havets salta vatten, vinden som sliter håret bakåt, varma stenhällar som bjuder in till siesta. Barnen älskar det, jag älskar det och

sommaren visar oss sin bästa sida.

Glad sommar gott folk!

//Christelle