Tomt som fan!

Två av mina barn är hos sin pappa några mil norröver. Jag måste säga att fan vad jag saknar dom. Så här mycket tror jag aldrig jag har saknat dom förr. Visst har dom vart borta mer än två dagar förut och visst kan jag erkänna att man njuter av "föräldraansvarsuppehållet". Skulle jag säga något annat så skulle jag ljuga och det vill jag ju inte göra.
Men den här gången så började jag sakna dom redan när jag lämnade dom till sin pappa. Mina fina små gryn som får mig att slita mitt gråa hår, som får mitt hjärta att rusa flera varv av både glädje och vansinne. Likväl älskar jag deras gulliga rosenröda nunor som kommer in efter flera timmars utevistelse med lek i snön.
Dom är helt enkelt fantastiska och hade jag haft dom här i detta nu så hade jag lagt mig ner med dom. En på varje sida om mig själv. Jag hade kramat om dom och talat om för dom hur mycket jag älskade dom och hur bäst dom var.
Så jag sänder en tanke till mina tappra små rackare.
Jag älskar er goseglin!
/Mamma

Firarhelg och sillinläggning

En seg dag. Eller snarare soft. Det känns i hela kroppen att man firat världens bästa 60-åring i helgen.
Åkte upp till mor i fredags med 70% av barnaligan och hunney bunney.
Möttes av morbror med familj och deras trogna följeslagare "gammelmormor" Det är ju min mormor.
En fin, cool tant som numera införskaffat sig ett alldeles eget Cochleaimplantat. Det är coola grejer. Det är rejält ny insatt så hon har väl inte funnit ron med att kunna höra igen. Men det är många ggr helt klart lättare att kommunicera med henne när hon bitvis hör vad man säger.
Skall bli roligt att se hur det här nu tar sig. Verkar ligga på plussidan iaf vilket innebär att man kanske kan sitta och småspråka med henne utan att skrika eller överljuda sina ord med tyyydlig artikulation
Bara en sådan sak som att hon kommer förmodligen att kunna höra musik, fågelkvitter ja allt vad man nu kan tänkas behöva för att upphöja livskvalitén lite.
Utöver det så har vi ätit och firat mammas man som fyller 60 år här i dagarna.
En fest med musik och mat, god tårta och busiga barn. Slutade sent om natten. Godingen verkade nöjd med firandet och det är det absolut viktigaste i kråksången.

I detta nu utöver att skriva så sitter jag och fnular på sill inläggningar. Tror jag skall göra en romsill. Den såg himla god ut och sedan är det ju så himla gott med rom också. Är ingen rutinerad sill inläggerska så någon gång skall man väl testa. Svärmor gör den klassiska inläggningssillen som är det självklara och den mest populära. Dock tänkte jag bidra med en till sill då som förhoppningsvis kan infinna sig på andra plats.

Skall faktiskt passa på nu medan ett barn sussar sött och de andra två är ute och leker i snön.
Återigen, härligt med snö!

Då var den äntligen här...

Vintern anlände här om dagen. Det var otroligt upplyftande. För just nu är det mycket som känns tungt och man behöver verkligen känna den där friska bitande kylan och se de vitklädda takpannorna. Det gör att man trots allt orkar le mot sina nära och kära. Hade det inte vart för snön så tror jag att jag hade lagt mig under en gammal filt och inte vaknat till förrens solen sken igen.
Trots att vi flyttat oss lite mer söderut än vad jag vuxit upp med så lyser ljuset med sin frånvaro. Det är och har vart så otroligt mörkt, så man får verkligen leta i sitt innersta inre för att orka kravla sig upp om morgnarna för att få iväg barn till skola och dagis.
I morse så var det näst intill en omöjlighet att få till ett uppklivande. Både från mig och barnen, framförallt från de två största. Den ena låg kvar i sängen tills det var tio minuter kvar att ta sig ut till bilen. Det börjar likna tonårsfasoner banne mig.

I morgon är det iaf sista skoldagen för de ungar jag avlat. De andra två har en dag kvar. Sedan är det jullov för hela slanten. Skall faktiskt försöka få till lite vila på jullovet. Men jag skall inte säga för mycket om det. Man kan ju aldrig så noga veta.
Verkar inte som den uppfriskande fjällresan blir av heller så.....
Ett dystert inlägg från en sjukt trött brud i mellansveriges vita skogar.

Kvällskvisten....

Det är rätt sent om man ser till andra människors vanor.
Mina vanor är ingen norm. Jag har alltid vart en nattmänniska och det visar sig vara ett släktdrag. Jag vet att min mor gärna nattsuddar och lika så min mormor. Min moster tror jag inte är av samma nattsudderi. Kanske var det så att morfar var en trött en. Men min syrra, hon är inte heller någon tvättäkta nattsuddare och vart det beteendet kommer ifrån, det vet jag inte. Varken mor eller far var några som gärna gick och la sig tidigt om kvällarna.

När jag träffade S så kunde vi sitta uppe och snacka till sent in på kvällskvisten. I telefon alltså. Jag skröt om vilken otrolig nattuggla jag var och han gjorde lika så. Han behövde enligt sin egna tolkning av verkligheten inte sova på flera dygn.
Han var kungen av skidresorna både på natten och på dagen.
Jag tror att kärleken gör en helt slut för så många tidiga kvällar som det blev då när vi började umgås har det då aldrig vart i mitt liv. Det blev till och med så att han inte trodde mig, att jag faktiskt var den nattuggla jag påstått mig vara.
Graviditeten gjorde det inte bättre. Tvärtom, då gick man gärna och la sig mitt på dagen och sov bort större delen av dygnets alla timmar. Om det inte vart för att man skulle arbeta också.
Nu är det andra bullar.
Nu har jag tagit över nattuggleriet och inte vet jag om det är en period eller om det är att han börjar bli gammal. Men han klår inte mig på långa vägar när det gäller att hålla låda om nätterna. Jag kan nästan sätta en hundring på att han snarkar om en halvtimme.

/Chrillan

Inte så språngande......

Nu dessa dagar.
Man är mer trött än någonsin. Kan komma ihåg förra året vid den här tiden då magen var gigantisk och marken gungade för varje fotsteg man tog.
Tror inte jag var så här trött då. Kanske berodde på att jag jobbade och var tvungen att hålla mig alert i huvudet.
Jag vet att jag var trött som fasen och att jag fick yrselanfall. Men nu är man som nere i någon sorts dvala som påverkar tid och rum på det viset att det inte märks av.
Det är bara mörkt, grått och rått.
Tur jag e kär iaf, så jag får krypa ner i sängen och värmas av den där varma, fina kroppen som har valt att somna på bredvid det ställe som jag har valt. Sicken tur jag har.

Utöver det så är julkalendern en höjdare i år. Barn som vuxna väljer att se den med ett glatt leende var dag.
Förra årets julkalender var ju också så himla rolig. Vi brukade se den om kvällarna på den bärbara i sängen när ungarna hade somnat.
I år verkar det barka åt samma håll.
Ann Aflabet är en svår nöt att knäcka. Så nu när jag hämtat ungarna i skolan skall jag föreslå en julkalenderstittning. Jag menar, det är ju så spännande så man gör inget annat än att längtar tills nästa avsnitt.

Dagens punkter att uppmärksamma (För mig alltså)

*Mer snö åt folket.
*Mer mys åt familjen.
*Mindre tvätt till mamman.
*Sen lite diskberg på det också men det kan man ta.
*Sedan skulle det vart rackarns gott med fläsklägg och pottismos, men det får bli köttkorv istället.

/Chrillan

Mina barn blir det jag aldrig blev....

Jag tror fasiken att mina barn har fått en egenskap var av alla mina som förmodligen kommer att göra att dom blir proffs på sin sak.

Stora bönan är enormt duktig på ton och don och sången är underbar. Hennes inlevelse och gester är redan långt gångna och blir hon inte en scenstjärna så blir jag förvånad.

Mellanprins besitter en smidighet långt utöver det normala och blir väl den äventyrare jag alltid önskat bli. Med inslag av bergsklättreri, dykning och andra roliga extremsporter.

Lilla bus har redan kommit på hur man kör bilar och förmodligen blir hon den där testföraren som jag aldrig blev också.

Tänka sig att man kan leva tre gånger till genom sina barn.

Inte illa pinkat!

Det är vackert.....

När frosten biter.
Jag vaknade upp i morse. Skickade iväg ungarna till skolan och insåg när dom väl var ute att jag faktiskt inte tittat ut genom fönstret. Världen såg helt annorlunda ut.
Från att ha vart brun och grön med en illaluktande arom till att vara gnistrande blå/vit.
Oj! Tänkte jag i mitt härjade sinne. Det var vackert och jag snabbade mig på att sticka ut näsan genom dörren och lukta på kylan.
Den luktar gott.
På vägen till byn så gick jag och lillebror hand i hand och njöt av solen som sken och allt det fina, vita och gnistrande.
Lillebror passade på att påpeka att blomman var mycket finare nu när den var sådär vit.
Blir nog en skidåkare av honom också!

Helgfrukost på en onsdag....

Lillkillen i familjen. Fyraåringen gick under gårdagen och fnulade på varför vi aldrig åt sådan där god frukost med ägg och sådant. Efter några tankar och funderingar så kom vi fram till att det var helgfrukosten han längtade så mycket efter. Men sådana hinner man ju aldrig ta på morgnarna när man stressar till dagis och skola. Så med lite muta om en frukost av det slaget i dag så fick jag lillsonen att vilja stanna hemma från dagis. Otroligt mysigt faktiskt.
Så frukosttallriken var fylld av olika läckerheter. Han valde köttbullar, sill, ägg, vanlig ost, rökt pepparost, mjukost, hamburgerkött och som toppen på berget ett glas kall oboý. Han är lite av en gormé den här lilla killen som vi har. Han och S brukar sitta tillsammans och provsmaka olika goda saker och det är ytterst sällsynt att lillkillen säger nej till nya smakupplevelser.
Nu står han själv och gör soppa i köket. Soppan består av vitlökspressad mandarin i ett dl-mått. En annan har tom fått smaka.
Nä! Här kan man inte sitta någon längre stund. Dags att övervaka läget.

Transformer 2

Den filmen har vi under gångna helg inhandlat. Det är så himla roligt att äga en alldeles egen Transformerfilm. Den är ju så jävulskt bra. Har med första besöket från förra sommaren nu sett den fyra gånger. De tre senaste gångerna har vart från lördagen fram tills i dag. Kan inte se mig nog på den och man ser nya saker hela tiden.
Skall helt klart skaffa hem den första också. Jag anar och tror att det kan bli en trea......
Hoppas om inte annat.