I dag har jag rivit i lite åt en bråkdel av familjen. Tänk att man nu skall måsta ryta för att få sig lite städtid. Det låter alldeles för otroligt för att vara sant att jag kräver städtid. Jag vet, ni som känner mig tror att jag skojar. Men så är inte fallet.
Hemmet ser ju som bekant förjävligt ut mest som oftast. Bättre blir det inte med en liten knodd som kryper runt och gör en massa farliga äventyr som man då måste hålla koll på hela dagarna.
Så i dag röt jag i åt barnets fader, att nu får han bannemig ta sin unge så man kan få städa lite.
Det gjorde han och städningen blev gjord. Väldans skönt, så nu sitter jag här i ett relativt rent hem och skriver detta inlägg. Det är bara när det är relativt städat som jag tänder mysiga ljus och njuter. Annars stressar jag mest upp mig över förfallet.
Den lilla sover sött i den stora dubbelsängen. Den obligatoriska musiken vid sovdags ljuder här bakom "Nu sjunger näktergalen". Jag kan nästan lova att när skivan är slut så vaknar den lilla också. Snacka om att göra henne beroende.
Hon är till skillnad från mina tidigare ungar beroende av
*Gungning i famnen vid sovdags.
*Sova nära sin mamma och pappa hela natten.
*Snutten som luktar apa.
*Nappen som snabbt smiter så fort den får chansen så man sliter sitt snart helgråa hår var gång man skall nyttja den.
Sedan är det säkert en hel hop med andra beroenden också som man inte ens reflekterar över.
Nu kommer det två gullegrisar som propsar på att jag läser boken för dom som jag faktiskt LOVAT att göra i kväll.
Så jag skall väl ta och göra det då.
På återskrivelse.
/Chrillan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar