Det finns inte en chans....

Här har jag suttit och disrespekterat mig själv. Jag har sänkt mig själv så mycket och starkt funderat på vad det är för fel på mig. Vad är det för fel jag har som gör att jag inte kan acceptera vissa saker och bara hålla käft. Att finna mig i det och bara vara.
Jag har inte kunnat sätta ord på något av det. Bara vetat att jag faktiskt inte tål orättvisor, översitteri eller något av det sorts beteendet.
Jag vet att jag är en rätt juste person, jag ger de mina och de jag älskar allt jag har och äger. Jag vill alla så väl även om det kanske inte är rätt alla gånger. Men just den där känslan av att det inte finns NÅGON som kan göra orättvisa saker mot mig och gå obemärkt förbi har gett mig tankebry. Vad är det för FEL på mig, varför kan jag inte glömma och förlåta.
Men nu så satt jag här för någon dag sedan och läste i en blogg. Det var en kvinna som avlidit i cancer och hennes man hade fortsatt skriva om henne och så som han beskrev henne fick mig att känna... Ja men det är ju så det är.
Han beskrev henne på det allra kärleksfullaste sättet man kan tänka sig. De egenskaper jag fastnade för där var hur han beskrev hennes sätt att vara mot andra människor. Att alltid vilja ge det där lilla extra. Att ta hand om de människor hon valt att älska och att hon gör det med hela sitt hjärta och hela sin själ. Hon hade även en väldigt stark integritet. Vilket innebar att hon gav alla en chans. Men spolierade dom den chansen och på något sätt skadade henne så blev dom utestängda. Hon accepterade inte orent spel och det valde hon att stå över på alla plan.
När han beskrev henne sådär kärleksfullt så kunde jag äntligen känna att ja, det är ju precis så det är. Så det kanske inte är en dålig egenskap. Att inte kunna hålla käft och äta skit. Utan att faktiskt kunna säga ifrån när människor behandlar en själv eller andra illa. Så min diagnos om jag får ställa den på mig själv är "moralisk integritent".
Så härefter kommer jag faktiskt att vara stolt över mitt asociala beteende som det faktiskt är. De människor som känner mig och som älskar mig vet precis vart dom har mig. De människor som inte förtjänar att vara mina vänner behöver inte fundera på det heller och jag tror att jag är väldigt tydlig med just detta och det gör att jag faktiskt inte har så många vänner. Men de vänner jag har, de har jag i alla väder och i alla kläder och dessa gör jag ALLT för. Likaså min man, våra barn. Fan vad dom förtjänar all kärlek här på jorden. För dom står ut med mig och det gör dom förtjänta av att få allt av mig ;)

Mycket kärlek i dag.
Chrillan