Magnethjärna....

Min lilla, minsta pralin verkar ha en magnet i skallen som drar till sig ALLT material. Fan vad hon dras till hårda kanter, slår sig hela tiden och faller något från skåpet så träffar det hennes lilla, fina huvud. Även om det nu är så att hon inte ens befinner sig inom samma kvadratmeter som det fallande föremålet. Det är som att föremålet bara dras mot hennes huvud. Här på morgonen så satt hon på golvet och jag stod och klädde mig. Strax innan jag tog på mig tröjan så tog jag mumma under armarna. Flaskan som i dag bestod mest av glas och inget innehåll gled ur handen på mig och rakt ner i huvudet på lillgumman. Det finns hur mycket yta som helst för flaskan att ramla på men den ramlar MITT på hennes huvud. SUCK! Jag får sådan ångest att det bara händer olyckor hela tiden. Sådana här olyckor som det fasen skall vara omöjligt att det händer.
Som här om dagen när hon kröp in i sina syskons rum. Så kröp hon ner för en hög tröskel som hon alltid gör och som hon behärskar på hög nivå. Det stod en stol framför med MJUKA kanter. Hennes storasyster drog undan stolen så lillfisan kunde komma in och strax där på hör man ett rejält gråt.
Då har hon slagit sig mitt på pannan för andra gången. En bula och ett jack som det nästan gått hål på. Hon gråter helt otröstligt och jag förstår inte ens hur hon har kunnat få ett sådant märke av en stol som inte ens har vassa kanter.
Man känner sig som världens sämsta mamma och var gång när sambon kommer hem så har hon något nytt märke. Tror jag skall köpa en hjälm till ungen som hon får bära här hemma dagligen så länge det finns saker på högre höjd.

/Chrillan