I går läste jag, sedan gick jag med ungarna till skogen och där kunde jag ligga på en stehäll och fortsätta läsa medan barnen lekte runt. Sedan tog jag en fruktansvärd cykeltur med min vän till den lilla staden för invägning. Det visar sig att siffran sjunker och det med stormsteg. Tackar Gud för min vän som pushar mig likt en slavdrivare på 10-talet, fast för hundra år sedan.
Hon är tuff min vän. Hon verkar inte märkvärt berörd över de fysiska göromål hon utsätter sig och mig för. Medan jag själv håller på att kvamna och dö på kuppen så syns det knappt en droppe i pannan trots hennes anletes svett.
Duktig är hon och förbannad blir jag för att jag inte ens besitter hälften av den förmåga som hon har. Inte förbannad på henne alltså, utan på mig själv som kommit att bli så förfallen.
Jaja! Nu fortsätter vi på den här banan i alla fall så kanske det händer grejer.
I dag skiner solen som om den aldrig gjort annat. Det är riktigt vårigt ute och jag anar att dagen kommer att innehålla en hel del utevistelse. Skall läsa lite till här bara. Läser den där otroligt roliga bok som min sambo läste här om dagen. Om hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. En bok av genialiskt slag som jag i allra högsta grad rekommenderar eder att läsa under dygnets lediga timmar. (När ni inte sover förstås)
En liten flicka söt som en jordgubbe till midsommar (om det vill sig väl) kommer här och pockar på min uppmärksamhet. Den skall hon självklart få för den har hon gjort sig förtjänt av.
Trevlig tisdag gott folk.
Solsken över eder.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar