I dag känns det sämre...

Det är som om någon stor medicinboll träffat magen i hög hastighet och efterlämnat sig en stor tung grop.
Det suger i magen hela tiden och jag känner mig allt annat än nöjd. Det är många faktorer som spelar in i känslan och förmodligen har mitt alterego Pmskossan tagit skepnad.
Men det spelar ingen roll för det känns mest bajs iaf. Jag kan inte sätta fingret på vad det är men mungiporna är inte i spänt läge iaf och det verkar så gott som omöjligt att få dom att peka uppåt.

Det började redan i gårkväll när vi begav oss hem från norr. Fy för den lede vad jag inte hade någon lust att åka hem och den känslan kvarstår. Det är så jävla många måsten och ett konstant malande av oro, misstanke, ledsamheter, tunga konflikter, vara eller icke vara, ansvarsfördelning, ekonomiknas osv osv.

Som om inte det vore nog så var vi ute och åkte lite skoter jag och de två största barnen.
Sedan så gick det åt skogen och en handled blev bruten.
Det var inte min handled som jag i det och nuläget hade önskat utan den äldste gossens. Man tar på sig hela ansvaret och det känns rent ut sagt förjävla tungt i hela själen att jag åsamkat honom lidande och smärta av det slaget. Hade jag bara sagt eller agerat annorlunda så hade detta kunnat undvikas.
Historien var som så att vi åkte skoter på en gårdsplan. vi kom upp i en driva och det blev snävt att svänga. Det stod en ladugård och ett pumphus där på gården som vi svängde runt framför, vilket vi hade gjort flertalet ggr.
Vi svänger skoterstyret rejält åt höger för att komma förbi pumphuset och jag och gossen håller i tillsammans. (Han sitter framför mig i mitt knä och jag har armarna runt om honom och håller i styret) Varpå jag säger att han skall gasa lite så vi kommer runt. Gasen fick för mycket push och pang så satt vi med sidan på skotern i pumphuset.
Gossen kastade sig av skotern i samma veva som han förstod att vi kommer att krasha och flyger rakt in med handleden i pumphuset.
Han börjar skrika hysteriskt och jag lugnar honom. Han säger att det känns som han brutit handleden och jag försöker lugna honom med att det förmodligen bara blev en smäll och att han blev rädd.
Vi plockar fram armen ur jackan och jag ser på en gång att den lealösa handleden är bruten. Vi beger oss hem med skotern. Gossen håller i sig med en hand. Väl hemma så åker vi direkt in till akuten och det visar sig att handleden då som vi redan listat ut är bruten. Rakt av som tur är vilket förenklar läkningsprocessen. Gossen är tapper som sjutton och klarar av röntgen, lokalbedövning och tillbakadragning med bravur och var redan på nyårskvällen vid gott mod.
Dock känns det förjävligt i hela mig. Riktigt jävla förjävligt och då var det "bara" en handled. Tänker på dom som kört åt skogen med bil så andra människor förlorat liv och skadats så pass mycket att dom aldrig någonsin kommer att kunna gå igen. Vilken jäkla ångest dom måste gå igenom.
/Chrillan