Var ungefär lika fin som måndagsmorgonen. OM inte finare rent av.
Det har vart en jäkligt bra vecka det här. Barn som bara smågnabbats, inga störtfloder och blodiga pannor. En helt normal familjevecka. Blir fler sådana har jag märkt och jag antar att aklimatiseringen som "familj under samma tak" börjar ge resultat.
Vi är ju inte som andra familjer, det är ju bara att lära sig att acceptera det, men vi lyckas helt ok ändå, uppfattar jag det som iaf.
Såg på den största gossen i morse. Han hade sådant där byxhäng som pubbisar har. Inte sådär som barn har och det kom lite tårar i ögonen på mig. Känns jäkligt trist att jag inte fick se honom som liten. Eller som riktigt liten vill säga. Han var ju rätt knattig när jag och S träffades men de här åren visade sig vara kanonår för växeri. Så nu är han ingen liten knatte längre. Snart 11, småtjurig, lite dryg, gullig, omtänksam, medveten, börjar lukta svett. Snart börjar han väl få prickar i ansiktet också. Han har snart vuxit om mig också, så jag får väl börja be honom ta ner saker från höga hyllor i nya huset som har en takhöjd på över tre meter.
Hå hå ja ja! Snart har vi tonåringar fulla huset. Mellanbarnen har en åldersskillnad på två år. Den äldsta är en kille och den yngre en tjej. Nog för att den äldsta är väldigt brådmogen men det är också den yngre. Så jag kan genom att tjejers pubertet ofta infaller lite tidigare än gossars ana att vi kommer att ha två pubbisar på samma nivå. Plus en som är lite större men ändå pubertal. Sedan tuffar det bara på eftersom åren går. Nästa på tur kommer rätt tätt också så jag skulle vilja säga att nu börjar det. Iom att den äldsta faktiskt har tagit ett litet kliv in i tonårsvärlden med både attityd och kroppslig odör.
I detta nu känner jag kaffets fina doftvågor komma svävande. Det innebär nog att bryggningen är alldeles klar.
God Morgon!
/Chrillan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar