Finns mycket att göra här hemma. Det behövs göras en rejäl städning. Dessutom finns det en massa tvätt som både behövs tvättas och vikas.
Trädgårdsmästaren eller vad det nu kallas för var här och klippte äppelträden i slutet på förra veckan och efterlämnade en stor hög med grenar som numera ligger utspridda över hela uppgången. Dom måste tas bort. Har inte hunnit göra det i helgen, har vart fullt upp med andra roliga saker.
Vi var på cup i lördags. Hockey cup. Helt vansinnigt spännande var det. Min snyggning är ju tränare för det här laget, där också de två äldsta gossarna är spelare i. Dom har från det att jag började titta på deras matcher vart ett rätt så dåligt lag och oftast förlorat. Men ungarna har tyckt att det vart roligt. Vilket självklart vart det viktigaste.
Men i höstas, då dom gick på 99/00 säsongen så hände det något. Det var som att det var ett helt annat lag. Dom började vinna mer och mer och visade tydligt att dom inte var några man såg över huvudet på. Vilket vi helt klart fick bekräftat i lördags på cupen. FY FAN rent ut sagt vad bra dom var. Dom var helt galet duktiga och det var så otroligt roligt och framförallt spännande att se.
Dom tog sig hela vägen till final och finalen spelades med stor spänning. Två väldigt jämna lag som fick matchen att mer likna en tennismatch (om man kollade på åskådarnas huvuden).
Det slutade med silver för våra gossar. Två mål mer gjorde motståndarlaget men det känns iaf som en vinst. Dom tog sig till final och dom spelade som aldrig förr. Gossarna var skitsura för förlusten, men jag hoppas och tror att dom insett att det faktiskt var en vinst i sig.
Samma lag som dom mötte i finalen mötte dom tidigare i cupen och då slog dom dom faktiskt. Så det var ingen överlägsen guldseger. Nej nej! Det kunde lika gärna vart våra grabbar.
Det var roligt iaf.
Sedan i går så umgicks jag och hunney på tu man hand. + vår lilla gullfia. Det känns märkligt när det bara är vi tre. Eftersom det alltid annars är så många i vår familj. Samtidigt som det känns märkligt så känns det så skönt. Man får inte säga det kanske men det gör jag iaf och jag gör det utan att sticka något under stolen. Herregu vad jag älskar ALLA barn i vår familj men det ena utesluter inte det andra och jag tänker faktiskt inte ge mig själv dåligt samvete för att jag kan njuta av bara oss tre också. Allt går i 180 här hemma när hela familjen är samlad. Det är inget man kan förneka. Man hinner inte göra så mycket mer än att ombesörja. Så i går när vi åkte hem från en vän som bor i en stad en bit härifrån så åkte vi längs motorvägens mörka stråk. Det var några bilar framför oss också. Deras baklyktor såg ut som ormar hämtade direkt från helvetet. Lilla gumman satt och gnolade lite baksätet innan hon somnade, älsklingen satt bredvid och rattade bilen. Musiken skvalade i lägre volym ur högtalarna och jag kände ro. Det kändes fint och det kändes skönt.
Helt klart har vi två världar att tillgå. Ett liv med den stora levande familjen. Mycket kärlek, mycket liv, många tankar, snabb fart. Den andra världen otroligt mycket lugnare, även den fylld med mycket kärlek. Men det känns lite som första gången igen. Då man faktiskt kunde mysa framför en film med söndagsfrukosten.
I kväll kommer bara ett av alla barnen hem från sin andre förälder. Två är hos mamman, en blir kvar hos pappan och det är bara lilla gumman som kommer hem för att gå i skolan i några dagar. Så jag anar att vi har en lugn vecka framför oss. Den här veckan har jag den stora turen att få mysa med mina flickor. Känns coolt att säga mina FLICKOR!
Nu frukost medans min minsta flicka sussar sött.
/Chrillan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar