Jag snackar om halloween. Det är ju en så himla rolig högtid. Jag är medveten om den heta debatten om det ickesvenska i detta firande och att det absolut inte skall förekomma i vårt moraliskt rättfärdiga samhälle. Att det är ett kommersiellt skitknep från handlarna och bla bla bla.
Faktum är att ungarna älskar det. Vi behöver detta roliga i vårt otroliga mörker som in finner sig precis sådär när finhösten tagit slut och innan finadvent tagit vid.
Allhelgona i all ära men hur roligt är det för barnen? De bryr sig ju föga om denna högtid i den regi som jag själv vuxit upp till. Årets tråkigaste lov och årets absolut tråkigaste högtid.
Jag blandar inte ihop halloween och allhelgona. Jag är helt medveten om dess separata hållning och att de av en händelse sammanfaller med endast några dagars marginal.
Då har jag förtydligat det.
Om jag då återgår till själva meningen med denna text så är det att det är rackarns roligt att firahalloween. Det är roligt som sjutton med dessa maskeradfester och jag kan inte annat än att glädjas åt det faktum att högtiden är här för att stanna.
I går hade vi äntligen den fest som vi lovat ungarna i flera år. Vi har flertalet gånger sagt att vi skall ha en fest där alla barnen i familjen får bjuda in sina vänner och sedan partaja loss som spöken, gastar, djävular mm.
Hela 20 kompisar lyckades de skrapa ihop och upp i skogen begav vi oss.
Jag hade satt upp en tipsrunda med läskiga, spökrelaterade frågor. Samtidigt som skymningen kom knallade ungarna genom skogen efter en av marshaller upplyst stig.
I buskar och bland träd lurade faror som skrämde ungarna.
S och en annan polare hade klätt ut sig och smög runt i skogen och utstötte skrämmande läten.
Väl uppe på berget var skymningen övertagen av mörkret och det enda ljus vi hade var det som kom av den brinnande brasan. Där grillade vi korv, marshmallows, försökte oss på att berätta spökhistorier, men ungarna var så speedade och rädda så vi fick snabbt ge oss tillbaka till den upplysta gatan utanför huset igen.
Där hade vi fyrkamp och jag kan med tydlighet poängtera att grannarnas frånvaro bara bidrog med ett leende på mina läppar. För fy fan vilket liv det kan vara på 20 tävlingsskallar.
Det roliga är att barnen var uppdelade i två lag. Det stora "killaget" som hade någon enstaka tjej och det lilla "tjejlaget" som hade någon enstaka kille med.
Killaget tillhörde kategorin 4 år äldre än tjejlaget. Som om det inte vore nog med att de var killar, de var dessutom mycket äldre, starkare, och klokare.... Eller?
Det roliga i kråksången är att småbrudarna och småkillarna spöade storgrabbarna och stortjejerna.
Ibland kan man inte annat än glädjas å det grövsta över det som inträffar.
Storgrabbarna lämnade in protester om fusk och att de fått hjälp och jade jade jade. Med en enväldig domare och ett klart avslag mot protesten med orsak av protestens frånvarande trovärdighet hade vi ett vinnande småfolkslag. KUL!
Lite bilder på mina ruskprickar!
So long fellows!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar