När frosten biter.
Jag vaknade upp i morse. Skickade iväg ungarna till skolan och insåg när dom väl var ute att jag faktiskt inte tittat ut genom fönstret. Världen såg helt annorlunda ut.
Från att ha vart brun och grön med en illaluktande arom till att vara gnistrande blå/vit.
Oj! Tänkte jag i mitt härjade sinne. Det var vackert och jag snabbade mig på att sticka ut näsan genom dörren och lukta på kylan.
Den luktar gott.
På vägen till byn så gick jag och lillebror hand i hand och njöt av solen som sken och allt det fina, vita och gnistrande.
Lillebror passade på att påpeka att blomman var mycket finare nu när den var sådär vit.
Blir nog en skidåkare av honom också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar