Vintern anlände här om dagen. Det var otroligt upplyftande. För just nu är det mycket som känns tungt och man behöver verkligen känna den där friska bitande kylan och se de vitklädda takpannorna. Det gör att man trots allt orkar le mot sina nära och kära. Hade det inte vart för snön så tror jag att jag hade lagt mig under en gammal filt och inte vaknat till förrens solen sken igen.
Trots att vi flyttat oss lite mer söderut än vad jag vuxit upp med så lyser ljuset med sin frånvaro. Det är och har vart så otroligt mörkt, så man får verkligen leta i sitt innersta inre för att orka kravla sig upp om morgnarna för att få iväg barn till skola och dagis.
I morse så var det näst intill en omöjlighet att få till ett uppklivande. Både från mig och barnen, framförallt från de två största. Den ena låg kvar i sängen tills det var tio minuter kvar att ta sig ut till bilen. Det börjar likna tonårsfasoner banne mig.
I morgon är det iaf sista skoldagen för de ungar jag avlat. De andra två har en dag kvar. Sedan är det jullov för hela slanten. Skall faktiskt försöka få till lite vila på jullovet. Men jag skall inte säga för mycket om det. Man kan ju aldrig så noga veta.
Verkar inte som den uppfriskande fjällresan blir av heller så.....
Ett dystert inlägg från en sjukt trött brud i mellansveriges vita skogar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar