Jubilarer....

Det är några jubilarer som skall firas denna sommar. I går avverkade vi en trettioåring. Den bästa på jorden dessutom. Min fina vän sedan långt tillbaka bjöd in till fest. Jag och snubben kuskade de trettio milen norröver och roade oss med goa människor.

Det är så fint när man kommer i umgängen där man utvecklats och vuxit. De människor jag umgicks med under gårkvällen är de som man delat flertalet dagar med under jobbiga och roliga perioder i stt liv. Jag snackar om tonåren. Somliga hade jag inte sett på nästan tio år. Det spelade ingen roll för det var ändå som att man vet precis hur allt skall vara i alla fall. Man faller tillbaka i det trygga. Det som man är van vid. Det känns förbaskat skönt.

Här nere i min "nya" bygd har jag mången gången upplevt känslan av att inte höra till. Det är självklart att man gör det när man inte är van vid vare sig mentaliteten, kulturen eller den sociala struktur som råder. Man vänjer sig vid den och lär sig leva med den så klart.

Däremot är ändå fantastiskt avkopplande när man omger sig med de människor man haft nära sig så mången gång förr.

Jag brukar säga att det här med att åka båt och röra sig i dessa havsfriska trakter är otroligt exotiskt för mig och min sambo han fattar inte vad jag snackar om. Vadå? Det är väl inget särskilt med det och samma sak fick han uppleva i går.

I vårt gäng har vi alltid musicerat när vi umgåtts. Några spelar instrument, vi sjunger och alla vet precis hur dom skall göra för att det skall låta musik!

Där satt vi i en gammal skola ute på landsbygden. Vi firade min bästa vän och vi sjöng och trallade så det stod härliga tider till. Jag tyckte mig kunna skönja en uns av bekvämlighet i min sambos ögon när han stod inför vår gemenskap och faktiskt fann sig i den. Dessutom medverkande i allra högsta grad. Han sjöng och skrålade för fullt han också. Helt underbart att

få dela detta med honom.

Jag hoppas så att vi får möjlighet snart att göra det igen. Det går alldeles för länge mellan våra möten.

//Christelle