Semesterbarn...

Satte just två semesterungar på bussen. Bara som en sådan sak som att jag sätter dem själva på bussen får mig att känna blä!

Blä för den dåliga mamman som överger sina barn. Jag har dock fått sagt till mig att det är lugnt. Bussen gör inga stopp på vägen, de kan inte kliva av någon annanstans än där de skall av och bara en sådan sak som att åttaåringen är en åttaåring och skall börja tvåan gör det hela mer lättsamt.

Va fasen! Nog kan man väl skicka en åttaåring på en buss som åker raka vägen mot målet och inte gör några stopp på vägen? Samt att pappan i fråga står på andra sidan och tar emot dem när de kommer? Jag vet att många med mig skulle känna som jag känner och förmodligen inte sätta dem själva på bussen för den delen heller. Men nog är det många med mig som känner samma sak och som sätter barnen på bussen. Vad kan hända? Inget utöver de saker som kan hända om mamman är med.

Ja hur det nu än är så sitter de på bussen och är snart framme hos sin pappa, det har förmodligen gått lika bra den här gången som förra gången och förmodligen får de en fantastisk semester med sin pappa och hans familj i norr.

Saknar dem redan massor och de skall vara borta i hela två veckor + lite till......... <3

// Christelle