En annan somnar....

När det skall till att bli lite festligt, ja då somnar jag. Sån är jag bara så ni vet. Man skulle kunna kalla det tråkigt och det är inget jag är stolt över.

I går hade min sambo över några kamrater, min nyfunna vän var här också samt 8 ungar.

Vid måltiden satt jag och gäspade konstant. Efter måltiden sa jag adios till två barn och en mamma sedan plockade jag bort middagens rester, såg till att barnen somnade fint, satte mig i soffan utan att fylla upp något glas med vin och då hände det. Snark!

Det satt alltså fyra högljudda karlar och ropade runt mig och sakta, sakta somnade jag in. I morse när jag vaknade för första gången sken solen in genom rutorna, näst äldste gossen var uppe och gjorde frukost till sig själv, de andra barnen började röra på sig och jag hade återigen somnat med kläderna på. Jag kan inte säga annat än suck! Suck åt den tråkiga mamman som numer alltid somnar först och det i soffan.

Det är som inför kommande vecka när vi skall upp till Sälen. Ett gäng kvinns utan barn och utan karl. Det är inte partyt jag ser fram emot. Jag känner för solen, att vara ute hela dagen, äta en god måltid och sova skönt och ostört.

Det är väl bara att inse att ungdomens glada tid är förbi. Jag är fan ingen ungdom längre och jag somnar därefter.

Tyvärr verkar inte min karl inte förstå hur han borde påverkas av att se sina ungdoms dagar flyga iväg. Han skulle kunna vara vaken en vecka i sträck utan några som helst sömntimmar och ändå se livet som en fest!

God morgon förresten!

//Christelle