Jag längtar massor till måndagen då jag träder i kraft. Redan i morgon tänkte jag hugga in och fixa och dona lite i musiksalen. Känner mig verkligen superladdad.
Förutom det har vi haft en afton i hjälpa varandra anda. Den äldste sonen har lagat middag, två av de andra barnen har dukat fram och efter måltiden tog vi på oss skräpvantarna och gick på gården och röjde.
Min sambo som inte gärna skyndar i något han gör har lämnat en back med benrester från sin fondkokning i höst. Fy helvettet vilken odör! Det är nog det jävligaste jag känt i doftväg och det är nästan dödsstraff på att lämna kvar något så äckligt. Det står nu på baksidan och luktar otroligt jävligt så jag vill inte ens sticka ut min näsa genom dörren till den blivande altanen.
Tänk att lik kan stinka så. Den är ju ändå död liksom, varför då fortsätta lukta? Kan man ju fråga sig.
Det är lite sådär att trots att det är dött så är det levande eftersom saker och ting fortsätter hända med kroppen. Alltså är man inte död när man lämnar jordelivet, man fortsätter leva ett bra tag till. Men när kroppen stannar upp på alla sätt och vis, även förruttnelsen då först skulle jag vilja säga att kroppen är död.
Det var kvällens filosofiska, nu skall jag gå och lukta på fönsterputs för att få bort den fruktansvärda doftresten i min näsa.
God afton!
// Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar