Jag läser om styckmördare...

Jag läser på Aftonbladets artikel om styckmördarna i Bollnäs som tog ihjäl en snubbe utav bara farten kan man säga. Polisen misstänker att det är ett inträdesprov till en gangsterklubb. Dom hade både slagit honom med en hammare i huvudet, tryckt ner honom under vattnet samt stuckit kniven i honom flertal gånger och sedan styckat honom och dumpat honom. Sedan snackar personen i fråga om att han fått panik. Verkar väldigt utdraget för att vara panikslaget tycker jag. Fast vad vet jag, jag har aldrig vart i den situationen och för mig händer dessa ting bara på film. Det känns rätt fint att leva i den världen faktiskt. Att riktigt hemska människor finns bara på film och allt utöver det är alldeles för långt borta för att jag skall beröras. Jag vet det är det där fina "Men det händer inte mig" som slår till och det kan det väl få göra i dessa tider.

Lite rysningar får jag när jag tänker tillbaka på min tid i Bollnäs. Jag höll ju låda där i ett antal år och under den tiden hann det faktiskt hända en del hemskheter också. Jag minns en snubbe som var rätt känd i bygden för div mindre positiva händelser men man träffade honom ändå var och varannan dag och hälsade på honom när man mötte honom på stan. Hur det nu var med det så fick han sig en kniv genom skallen om jag inte missminner mig. Även en ännu mindre trevlig händelse som jag minns är då min dåvarande pojkväns, kompis lillasyster blev knivhuggen och dödad av en psykopat. En liten flicka som lekte med sin syster vid en badplats och en mycket ung man som inte stod ut av ljudet knallade då ner till badplatsen för att döda de båda flickorna. Den ena flickan kom undan och den andra, ja hon klarade sig inte. Det gör så ont att tänka tillbaka på det. En hemsk sak i det var att gärningsmannen var en av oss. En som hängde på våra fester, lite kufig men dock en person man var bekant med. Det är det som är så läskigt med de saker som händer i Bollnäs. Det är så litet, alla känner alla och när det händer något av det här slaget blir det en händelse som kommer allt för nära inpå. Känner man inte offret, ja då känner man mördaren eller varför inte både mördaren och offret.

Men det är länge sedan nu. Jag minns det som i en saga och dessa hemska saker händer bara i böcker och på film!

//Christelle