lördag 4 december 2010

Klåda i baken...

Det hör ju till livet liksom. Det här med att klia sig i röven.
Jobbigt är det när man får klåda på offentliga ställen som mitt på ett torg. Eller inte varför på scenen förr om åren då jag jobbade där. Det var inga roliga grejer alls det.
Själv har jag den egenheten att börja dansa väldigt intensivt när det börjar klia i offentlighetens rum. Det är ju rätt avslöjande det med, men att ställa sig och köra upp näven för att sedan ruska om mellan skinkorna är inte ett alternativ och då föredrar jag rumpdans. Kan hjälpa korta stunder.

Andra saker som är pinsamma är när man ser någon som sitter på stranden iklädd ett par shorts av det mindre slaget. När personen i fråga sedan sitter och småsärar på benen och när man helt plötsligt fastnar med blicken i personens skrev för att det är något som kläms ut där mellan shortskanten och låret. Vad skall man säga då? "Ursäkta mig herrn! Det verkar som att något ligger i kläm". Eller varför inte gå rakt på sak. Peka på personens skrev och upplysa denne om att pungen hänger utanför. Snacka om pinsamt. Nog för att personen som har pungklämet förmodligen skäms mest. Men i alla fall. Man måste nog vara en stark person för att våga gå fram till någon och tala om för denne att pungen är på vift.
Det har faktiskt hänt mig på riktigt. Inte att min pung legat i kläm alltså utan att jag fått säga till om pungkläm.

Funderar om jag kan komma på några andra riktigt pinsamma saker jag upplevt.
Jo! En faktiskt. Den hände så färskt som i går.
Jag och min sjuåring åker tåg upp till Stockholm
På tåget är det många människor. Många fler än vad funktionabelt är. Vi trängs tillsammans med 17 andra grottmänniskor och min dotter börjar ivrigt samtala med någon i vagnen.
Dottern frågar kvinnan hon samtalar med vad hon har för favoritfilm. Kvinnan funderar en stund och upplyser dottern om att det nog är en film som dottern inte ens vet.
Kvinnan frågar dottern (7 år) vad hon själv har för favoritfilm. Dottern svarar "Motorsågsmassakern"
Ehhhh! Säger mamman med rodnande kinder. Folket i vagnen tittar på mamman med tyngd och mamman blir röd i rumpan av genans.
Till saken hör att min dotters far alltid skällt på mig för att han tycker att jag visar filmer som inte är till för barnaögon. En gång, en jul hade hon råkat se en snutt av Sagan om ringen och talade snabbt om för sin pappa att den hade hon minsann sett.
Hur det nu var och blev så fick jag bannor av pappan, för det var ingen film för ett barn. Ok! Fine, det köper jag.
Ett tag efter det ringer pappan till sitt barn och hon talar om för honom att hon kollar på film. Han frågar vad hon kollar på för film och då har jag sagt till dottern att hon skall svara Motorsågsmassakern. Det gör hon. Pappan tyckte det var ett väldans roligt skämt och dottern ville så klart veta vad filmen handlar om.
Jag själv har inte sett den men jag förklarar att det handlar om någon som lemlästar människor med en motorsåg.
Det räckte för henne och det räcker för de människor hon upplyser om favvis film.
Hon kan ju till och med berätta vad den handlar om. Det innebär ju att hon har sett den, eller nåt!
Ja pinsamt var det i alla fall då hon upplyser hela tågvagnen om att hennes favorit film är Motorsågsmassakern........
//Christelle

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar