I år har jag vart med att arrangera ett riktigt Luciatåg för första gången. Tidigare har jag först och främst deltagit i Luciatåg sedan har jag arrangerat de mindre varianterna, ni vet de som utspelas i snödrivorna på dagis. Det framför föräldrar med kalla fötter och en längtan om att få komma inomhus till den goda glöggen.
Hur som haver. I dag hade vi alltså Luciatåg för hela skolan tillsammans med en klass tre. Det är treorna som står för lussandet för de lägre åldrarna och niorna som står för de högre.
Det var bara hur roligt som helst och vägen dit har vart jätterolig också. Toppenfina medarbetare som både stod för erfarenhet och flexibilitet. Det är rätt fint när de gamla rävarna ger oss yngre förtroende att genomföra saker och ting så där och det faktiskt blir lyckat.
Detta vill jag göra fler gånger.
Senare mot eftermiddagen var det min tur att bli en sådan där förälder med frusna tår. Det var lillgrabben och lillgumman som drog i och sjöng vilda Lucialåtar som fick folkhavet att gunga. Det var en blandad skara som äntrade uppvisningsplatån. Korta, långa, kaxiga, blyga, vilda, brottningssugna, hårdrockare och ljuvligt vackra. Min son tillhörde kaxig, vild och brottningssugenkategorin och min dotter tillhörde blyga och gråtande kategorin.
Så var det bra med det.
Då har vi avklarat årets Luciafirande.
Även om det känts tungt nu en tid så har dagens händelser muntrat upp en aning och det känns som om det finns ett liv utanför bekymmer också.
Allt gott och fridens liljor.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar