Truten smakar skit och snön faller vit....

Sitter i en tjusig villa från 30-talet i finaste Enebyberg. En grön och vitprickig vaxduk ligger på bordet under mig. Hunden ränner runt fötterna, truten smakar skit och som jag skrev faller även snön vit. Det var lite fest i går och vinet sköljdes ner i törstig strupe. Två goda kamrater gjorde mig sällskap. Två av samma slag som jag. Mammor och fruar (Jag är ju ingen fru men ändå). Vi snackade vilt och med högt i tak om barn, föräldraskap och män. Det är lite lustigt att tre personer med så olika bakgrunder i livet och absolut ingen som helst social tillhörighet sedan tidigare kan ha så liknande situationer och dessutom möta dem utifrån ett så likt tillvägagångssätt. Den ena, en finska boende i radhus på den södra sidan av den stora staden. Den andra en övre medelklassbrud näst intill överklass från den norra sidan av den stora staden och jag. En norrländska som bor på landet. Vi kommer så jäkla bra överens och jag bara älskar de samtal som vi brukar ha. Snacka om att gå i enad trupp med och mot livet.

Snön drar på utav bara den här ute. Det blir mer och mer flingor som faller i allt högre hastighet. Stormen kommer snart och tar oss.

Jag brygger på en kanna till så länge.

//Christelle