Nu talar jag inte om låten. Ni vet den där gamla slagdängan "Raska fötter springa tripp tripp tripp". Jag talar om människor som går fort. Det här med att gå fort är ju helt klart överskattat.
Jag har börjat tillämpa den lugna lunken vilket innebär att jag inte springer fram, det tar lite längre tid för mig att gå från affären och hem. Men vad gör det?
Jag har upptäckt att det faktiskt går att förena nytta med nöje i det här fallet.
För det mesta glömmer jag både tid och rum när jag lunkar på. Vilket kanske inte är så gynnsamt i de situationer då jag borde befunnit mig på en viss plats vid en viss tid. Men min mage har slutat krångla. Den svider inte och genast märker man att halsbrännan fått sig en törn och hoppat iväg till någon gravid stackare istället.
I dag när jag lunkade hem från repetitionerna på skolan hann jag med att se både talgoxar och djupa skogsvyer. För att inte tala om gårdagen. När jag skulle lunka till skolan passade jag på att ögna en stund på ekorren och fåglarna som snällt samarbetade om maten vid gläntan.
Det var fin fina grejer. Som ni säkert vet käkar ju ekorren gärna upp koltrastens ungar vilket borde betyda att koltrastarna borde vara skitsura på ekorren. Men gårdagens händelse påvisade att så inte var fallet. De stora koltrastarna och nu talar jag inte om storleken utan det stora förlåtande sinnet samarbetade så fint tillsammans med ekorren.
Så borde dom göra i Palestina och Israel också. Tänka sig att djuren påvisar ett betydligt större beteende än oss människor. Snyggt, vi som är så komplexa och dom så instinktsdrivna.
Ja ja! Livet går vidare även i dag och därför vill jag bara be er att titta ut på den fina snön som täcker vårt fina landskap. Tydligt är att skogen, blommorna och jorden sover en stund nu.
Det kunde man skönja under morgonens prommis till skolan. Den går genom en riktigt mysig och numera sovande skog. Det fattas bara att man ser Tomten smyga bortåt träden.
Trevlig dag gott folk!
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar