Rackarns...

Vad juligt det är här i det halvfärdiga hemmet. Mysigt som sjutton! Tänka sä att jag tror inte det hade vart mysigare bara för att det var parkett på golvet. Det är inte det som gör det. Känslan tar sig, ljusen värmer, doften sprider sig och granen blänker.

När Ernst kliver in i Tv-rutan blir känslan fulländad. Han är ju bara så mysig! NOT!

Det gör inte så mycket. På något vis ökar han på känslan med sin töntighet också. Liksom vem får inte lite medkänsla för en gråhårig gubbe som dukar med kottar som symbolik för det naturliga.

Vi har gran i samma kaliber i alla fall. Det är coolt! Min är till och med kralligare ser jag nu. Det är ännu coolare!

//Christelle