Stenen föll...

Vi har haft det lite småjobbigt på sistone. Det på så vis att någon som tycker att vi inte sköter vår buisness har anmält oss till byggnadsnämden. Det var tydligen störande på något vis att vi bodde med alla våra barn i ett "bygge".
Vi håller på att bygga hus och i mitten på sommaren flyttade vi in hit till det nya huset. Det på grund av att det gamla huset var vattenskadat och lite mögligt här och var vilket vi ansåg inte vara en bra miljö för fem fina barn att bo i.
För några veckor sedan fick vi ett plötsligt besök av både byggnadsnämnden och socialchefen. Helt oväntat vilket var ett hårt slag i magen.
Detta då på grund av att någon hade anmält oss.
Vi fick då veta att vi inte skulle få bo kvar i huset och att vi behövde leta annat boende för huset skulle få nyttjandeförbud.
Det blev en väldigt tung situation då samtliga faktiskt trivs här och för att huset inte är så "ofärdigt" att det inte går att bo här. Det kändes otroligt onödigt.
I samtal med socialchefen fick vi då veta att detta inte var ett boende för barn och att det fanns farliga saker.
Jag talade om för honom att så inte var fallet, det finns inget farligt här. Ok! Det är spartanskt, men alla faciliteter finns och det går hur bra som helst att bo här samtidigt som vi bygger.
Huset är enligt besiktningsmannen 85% färdigt. Men det tyckte inte socialchefen och byggnadsnämdens tjänsteman.
Socialchefen påpekade att kontakter var öppna och att det var fara för barnen när dom var så. Ja visst! Sa jag, farligt hade det kunnat vara om elen var igång. Sedan stoppade jag in fingrarna i kontakterna för att visa honom hur ofarligt det är. Det ögat ser stämmer inte alltid överens med verkligheten.
Det är fallet i den här situationen. Någon som anser sig veta att vi inte kan bo här med våra barn för att det inte är ett färdigt hus. Någon som faktiskt inte vet hur bra vi har det.
Hur det nu är så togs detta upp i byggnadsnämndens sammanträde i måndags och jag har haft sjukt ont i magen med en klump av ångest inför detta beslut.
I morse ringde min sambo och sa att vi fick bo kvar. Vi får bo här och bygga klart huset i lugn och ro.
Jag känner för att ge de som anmält oss en spark i magen, men jag skall istället fortsätta att gå med rak rygg för upprättelse, det har vi fått!

Det är himla fint att det finns människor i barns närhet som bryr sig så mycket att dom håller koll på deras välbefinnande
Det lustiga i det här fallet är att det inte finns några tecken på att våra barn far illa eller att det på något vis är skadligt för barnen.
Om jag säger som så att det är alltid en massa barn här, även dom som inte bor här. Deras föräldrar tillåter och tycker att det är helt ok att barnen vallfärdar hit och det måste ju helt klart betyda att det inte spelar någon roll att vi ännu inte lagt parkett utan fortfarande knatar på betonggolv.
Det känns lite som att denna anmälan ej gjorts i god sak utan att detta har gjorts på grund av att vi har retat upp någon.
Som att vi har fått klagomål för att vi har så många cyklar på vår uppfart. Men om jag säger att vi har själv 4 barn som cyklar och om vi säger att vi brukar ha fem/sex barn till här, kompisar till barnen som också har cyklar. Då är det väl klart att vi har MÅNGA cyklar på vår gård. Vad är det att reta upp sig på?
Jag förstår inte att folk orkar, faktiskt! Det känns så otroligt onödigt att denna anmälan alls gjorts och utretts.
Men nu blev det som det blev och vi gick med stolta steg ur detta.
//Christelle