Det är en bit av kaka...

Direkt översatt alltså.
Det är verkligen ingen som helst svårighet att gå ut och käka på restaurang med fem vilda ungar i alla de olika åldrar.
I dag tog jag med mig gänget och gick och käkade på greken. Barnen var så duktiga så. Käkade till och med med kniv och gaffel (efter lite påminnelse).
Nu är samtliga aktiverade med diverse nytto och underhållningsgöra.
Den äldste har bakläxa på allt han missat i och med sin frånvaro från skolan. Sliter som sjutton för att komma ikapp. Den näst äldste är på hockey och siktar mot kommande proffskarriär. Den mellersta hänger med sin polare och målar i sin nya målarbok. Den näst yngste bygger lego och den yngsta ligger och spanar på tomtefilmen för sjuhundrasjuttioelfte gången.
Livet är lugnt och jag har till och med tid att blogga. Händer allt för sällan nu för tiden.

Det händer som sagt inte så ofta att man får lugnt. Den senaste tiden har vart förjävlig på många plan. Den mentala biten har ju absolut fått jobba för full rulle vilket har genererat i en förmodlig magkatarr. Om kvällarna sitter jag i fåtöljen och känner hur det svider i magen och halsbrännan krälar sig upp genom strupen. Jag har verkligen ingen matlust och jag har bara lust att knapra rennie. I går var den otroligt påtaglig och jag vet precis varför den var det också. Snacka om att man är vek i psyket när man låter sig påverkas så otroligt mycket så man till och med får "kännliga" smärtor i kroppsdelar. Jag antar att det blir som jag påtalat tidigare att man får ett psyke av pansar här vad det lider om det fortsätter i samma stil.

Men i dag njuter jag av lugnet. Det är detta som gör att man orkar hanka vidare. Varje liten stund av ro och frid i samvaro med sex andra familjemedlemmar gör att man tror på sin sak och motivationen att fortsätta rotar sig än mer och växer sig starkare.
Pluspoäng till morsan och farsan i dag som jobbar på så OTROLIGT bra! Jag talar så klart om mig och S.

//Christelle