I går kväll somnade jag med mina barn. Dvs jag sov innan kl var halv åtta. Jag vaknade till när S kom och lade sig och då var väl klockan ca spöktimmen. Efter en stund kände jag att jag var kissnödig så jag släpade mig upp. Trött som Tomten i dessa tider. Väl i ljuset vaknade jag till och sedan blev det inte sova av på länge. Jag försökte på alla sätt och vis komma till ro igen men det verkade som att ögonen hade öppnat sig för att vidhålla det läget. Vid ett plockade jag i diskmaskinen, vid två hängde jag tvätt, käkade en knäckemacka med kaviar på. Ögnade lite på tv:n och sedan gav jag mig på ett sovförsök igen.
Jag skojar inte om jag säger att jag tänkte alla tankar man kan tänka i natt. Det sista jag minns av mina tankar var att dom handlade om mat. Inte för den sakens skull att hungern gjorde sig till känna. Tvärtom dessa mattankar handlade om att det faktiskt inte fanns någon maträtt som var god att äta. Hur jag än försökte locka mig själv till något typ av sug så kände jag bara avsky. Avsky för allt som var fett, avsky för allt som var salt. Jag testade att utifrån minnet simulera smaker som kunde tänkas vara material för fredagens middagsmåltid. Intet lyckades och jag kom fram till att jag härefter inte vill ha mat någonsin igen. Det räcker med något litet bara för att mätta hungern.
Jag kan i denna stund lätt konstatera att allt det jag tidigare under natten tänkt vara bara svammel.
Jag sitter i cafét på skolan och väntar ivrig på att dom skall öppna så jag får köpa mig en kaffe och laxmacka. Jag är sjukt hungrig och börjar snart knapra på mina egna fingrar.
Fredag, back in buisness på Konrad som vi så fint säger!
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar