Vårt hem är ett hem fullt av kontraster. Ena stunden sitter vi i soffan och myser. Alla barn och alla vuxna. Fötter i knän här och var, huvuden som strykes och klias, delade filtar, ljus på bordet, omtänksamma ord och vänliga gester andra stunden är det en krigzon värre än Hiroshima. Det brukar börja med busiga små tjuvnyp som övergår till katastrof med blod och tappade tänder. Nä men skämt och överdrift. Man blir förjäkla less när ungarna bråkar och dom är så synkade så alla drabbar samman samtidigt. Den lilla retliga mot den store Goliat som tar i så taken spricker. Jag förstår att det är ett nödvändigt ont man får när man införskaffar ett tjog med barn. Men ändå, vad fyller syskonret för funktion? Det ger föräldrarna grått hår och hes stämma.
Nu är snart huset tomt på folk. Det blir den lilla och jag kvar. Samtliga medlemmar av klanen är ute i pulkbacken samt på jobb i capitalen. Jag själv har fått den fina förmånen att städa, röja och sammanställa Få se om man kommer sig ut i backen i dag. Det vore ju en hit om inte annat.
Morgonen börjar med hälsofrukost som förhoppningsvis skall reducera fettmängden från min kropp. Vore ju fint om man kom i sina kläder igen.
God dag på er gott folk.
//Christelle
Du förstår vad de ska kunna stå emot mycket på en arbetsplats sen! Hur mycket folk än gnäller och kivas så står de där, vid kaffeautomaten och muggen i handen och bara äger!
SvaraRadera<3
(och jag vet PRECIS vad du menar, tyvärr...)