Jag har väldigt svårt för trafikolyckor. Den väg vi åker längs efter när vi skall upp till den stora staden trafikeras av väldans många bilar. Det är en väg som ofta får bära upp trafikolyckor och det gör det ofrånkomligt att man ibland passerar dessa. Ofta har vi turen att hamna i kön som bildas av snäv framkomlighet. Vilket innebär att jag slipper se det. Ibland hamnar man tyvärr mitt upp i dom. Då gör det väldigt ont i hjärtat på mig. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka och det känns extra tungt i andningen.
I dag när vi åkte upp till Södertälje för nöjesshopping så passerade vi en olycka. Den hade just inträffat och räddningsbilar var precis på ingång. Bilen stod tvärsöver en avtagsväg och människan som fortfarande satt i bilen var en kvinna som förhoppningsvis bara svimmat. Hon satt och hängde över bilbältet mot instrumentbrädan. Jag kunde inte se om hon rörde sig men jag började genast fantisera runt personen som satt där i. Hon var ensam vilket kanske beror på att hennes man var hemma med barnen. Det var ju trots allt röd dag. Kanske var det så att hon fått lite tid för sig själv att göra en storhandling på en av de många storköp som konkurerar i orten lite högre upp. Förmodligen då (i min fantasi) var hon på väg hem till sin familj igen som väntade henne. Tyvärr kom hon inte hem som förväntat, för hon råkade ut för en olycka och blev tvungen att klippas ur bilen för att sedan snabbt transporteras till sjukhus. Överlevde hon? Kommer hon att få ett normalt liv efter detta? Kommer hon alls att kunna tala eller gå?
Det är så HEMSKT! Jag blir så otroligt ledsen när jag tänker på vad som kan komma att hända för denna kvinna. Om det nu är så att hon överlever så kommer hon förmodligen att få en hel del men. Dessa tankar kommer av hemresans iakttagelse Då hade dom forslat bort kvinnan och dragit upp en helt uppklippt bil på bärgaren. Det innebär att hon satt fastklämd rätt rejält.
Jag minns en gång för några år sedan när jag åkte buss norröver och vi passerade Ö-vik. Där mitt i centrum hade en bil med en barnfamilj krockat med en lastbil som fraktade armeringsjärn. Det låg armeringsjärn över hela vägen och satt även fast i bilen. Familjen satt också kvar i bilen och när vi åkte förbi olyckan började jag gråta hejdlöst. Det är som att något bara väller ur mig när jag tänker på de stackars människor som var på väg någonstans med helt andra planer än att hamna i en säng på lassa och med en framtid av diverse smärtor och förhinder på grund av denna ögonbilckshändelse.
Om man får be till Gud så här offentligt så ber jag för denna kvinnas framtid. Att hon skall komma lindrigt ur detta med en levnadsduglig framtid.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar