När man vaknar upp en morgon och känner att huvudet gör lika ont utan skruvstäd som om det skulle vara fasttvingat i ett skruvstäd så känner man sig inte allt för sugen att kliva upp.
När man sedan kliver upp och förstår att det är så man kommer att få leva dagen tackar man Sveriges television för barnkanalen och sjunker ner i soffan med en kaffe, snus och en ostig toast.
Mjukisbrallorna på, den sladdriga t-shirten luftar gott och bh:n flaggar med sin frånvaro.
Det är varken liggsårs eller latmaskshuvudvärk. Nä nä, det är förkylningshuvudvärk som stör min fina fredag. Snoret går via en sond i bakre delen av näsan upp till bihålorna och sedan packas det på i huvudet och väljer att stanna där tills det börjar puta ut gröna bubblor ur näsan på mig.
Aj, oj och blä!
Nu var det slut på självömkeriet.
I dag skall jag och grannen ta alla våra ungar och gå till badet. För första gången tänker jag faktiskt inte vara med och bada. Jag har blivit en sådan där fjompig variant av människa som insett att kroppen inte duger till att visas bland folk och därför väljer jag att behålla kläderna på. Tråkig morsa skulle man även kunna kalla mig för och ja visst, så är det just nu. Men jag jobbar på det. Förhoppningsvis vågar man lätta på täcket när sommaren lider och därefter hänga på ungarna till plurret. Så! Dagens mål är, snacka skit med grannen samtidigt som ungarna plaskar. Låter rätt trevligt det också. Tycker jag i alla fall.
Nä vad säger ni, är det dags för tvätthängning kanske? Det ligger ett rum här, lite längre ner i huset som knappt går att öppna dörren på. Grejen som händer då är att de skitiga kläderna anfaller mig med sina vassa gaddar och det gör så jädrans ont. Därför har jag valt att hålla mig därifrån. Dumt val kan tänkas. Det finns ju skyddsdräkt i och för sig så ursäkternas tid är förbi.
Trevlig fredag gott folk.
/Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar