Det är så himla läskigt med mardrömmar. Här om kvällen drömde jag att någon slog en glasflaska i huvudet på mig så det började blöda. Ont som fan gjorde det också.
De två värsta drömmarna jag någonsin har haft handlade om mina barn som döda.
Drömmen gick ut på att jag var med min äldsta dotter och helt plötsligt var hon borta. Jag letade och letade och hittade henne ingenstans. Alla människor jag träffade under letandet berättade att dom just sett henne och att hon försvann runt hörnet där, eller bakom busken där osv. Men hur mycket jag än gick i den riktningen människorna visade på att hon hade setts så fann jag henne inte.
Det slutade med att jag kom fram till ett vattendrag där jag möttes av någon som kom upp ur vattnet med min livlösa dotter på armarna. Fy fan säger jag bara.
Den andra hemska drömmen handlade om min son. Jag ser hur han cyklar ut mellan två häckar av lite högre buskslag. Han bara cyklar rakt ut och har ingen koll på vare sig bilar eller andra hinder. Varpå en bil kör in i honom så han dör. Rakt av där på plats. Även det var fy fan och det är också en bild som följer mig i vaket läge och han är ute och rör på sig.
Usch för hemska mardrömmar. Det är skönt när man vaknar upp och förstår att det bara var en dröm. Oftast sitter dom kvar i en med en sådan där jobbig obehagskänsla som följer hela dagen.
Nä nu mannagrynsgröt till hockeyhjältar.
Trevlig söndag godingar.
//Christelle
Det är intressant med drömmar. Det vore en underlig tanke om vi bara gjorde det utan att drömmen hade någon som helst koppling till vad vi tänker, upplever och känner under vaken tid.
SvaraRaderaOfta tror jag stress ligger bakom många mer otäcka drömmar. Sen är det såklart bara den som drömt som kan veta bäst.