Vilda ungar, coola grannar och Adam Sandler...

Tänk vad mycket en söndagsförmiddag kan innehålla. Den börjar fint med barn som härjar likt gnagare i skogen, allt skall rivas, kastas och sölas ut på golvet. Dessutom skall det klättras på allt som går att klättras på. Det är så fint när lilltjejen går till pappersåtervinningen, hittar en gammal yogurtförpackning som ej är ursköljd. Kör ner handen i den och sölar gammal, sur, yogurt överallt. Sedan får mammsingen med ett mindre nöjt ansiktsuttryck tvångstorka ungen som skriker under protester och det för att ungen verkar tycka att äckligt är det bästa som finns att bada i.

Den nödvändiga kaffekoppen får snällt vänta och dessutom kallna på cupen.

Samtidigt följer jag imponerat den hurtiga grannen K på webben som åker sträckan mellan Sälen och Mora. Vilket projekt alltså och jag kan inte låta bli att känna att jag gärna skulle vilja byta kondition med coolingen. Jag har som inte förstått hur man gör riktigt. Jag sitter mest och väntar på att konditionen skall falla rakt över mig likt en sten som någon slängt från en hög höjd. Jaja! Jag tröstar min oförmåga med att spana in en Adam Sandlerfilm. Jädrar alltså, vilket romantiskt familjeliv man kan ha om man bara är amerikan, rik och har goda vänner. Inte ens de jobbigaste svårigheter verkar kunna knocka en i boxningsringen.

Tänk om man bara finge vara amerikan för en dag. Då kanske man skulle lära sig hur dom gör för att få allt så grönt och skönt och sedan vidarebefordra det till den svenska missnöjsamheten.

Nu skall här tillverkas köttfärssås till ett tjog unga polare som hänger här vid köksbordet.

Trevligt helgslut gott folk.

//Christelle