Tove Styrke spelar i bakgrunden, hon är positiv. Man skulle kunna vakna varje morgon med lite Tove Styrke i radioetern. Förmodligen befinner hon sig där oftare än vad jag gör vilket betyder att jag kanske borde slå på radion om morgnarna för att få min önskan uppfylld.
Det var dystert som sjutton att åka upp till skolan i morse. Knappt hade vi hunnit komma ut på motorvägen så blinkar lamporna över vägbanan. En rejäl olycka hade ägt rum. Först står en lastbil som fått släpet intryckt av en annan lastbil. Släpet var fullt med last och som tur nog, var det bara den bakre delen av släpet som kraschat och likväl den bakre delen av lasten. Föraren i den lastbilen satt fram i hytten och väntade på hjälp. Han såg inte ut att lida så värst mycket. Värre var det med lastbilen som kört in i den första lastbilen. Den stod rätt mycket längre fram och man kunde tydligt se att dennes resa vart mycket värre. Hela lastbilshytten och då menar jag HELA lastbilshytten var intryckt. Platt som en pannkaka och jag har svårt att tro att den människa som körde den lastbilen mådde så bra i nuläget. Återigen kom den vidriga känslan tillbaka. Den som jag får när jag åker förbi olyckor. Jag satt och käkade smörgås i samma veva och ville bara spy. All lust till mat försvann och tårarna tryckte på.
Jag tror att jag har fobi mot trafikolyckor. Ni vet som spindelfobi, eller ormfobi. Att man mår dåligt och känner en fruktansvärd skräck inför mötet med dessa harmlösa figurer. Olyckor får mig att reagera som inget annat. Blä, usch, fy och tvi!
Bilden ni ser här nedan är den aktuella lastbilen. Bilden är hämtad från lokaltidningen,

Nä nu skall jag läsa på lite i vår litteratur som vi skall diskutera här om en timme.
Lev väl och kör försiktigt.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar