Det blir rätt lite skrivet av mig nu för tiden. Jag har vare sig haft tid eller uppslag till någon bloggning. Men en lördagsmorgon som denna kan väl tänkas passa för ett litet bloggande i alla fall.
Det är som sagt lördag morgon. Snön har återigen täckt vårt landskap och det är rackarns fint ute. Väldigt kallt också. När jag tittar ut genom fönstret ser det ut som den norrländska fjällvärlden. Solen som håller på att stiga upp bidrar med ett mjukt rosa ljus längst ner i himmelsbilden, efter det kommer en suddig lila kant som fint går över i ett vitt ljus för att toppas av ett lite mer blåare ljus. Bara genom att titta ut på himlen kan man dra slutsatsen att det är kallt och när jag läser av termometern säger den -11. Helt rätt och riktigt.
I dag skall min förstfödda iväg på kalas. Biokalas. Ett par fantastiska föräldrar till ett barn i min dotters bekantskapskrets har bokat in 10 tjejer på en biograf ett gäng mil härifrån. Är det inte fantastiskt så säg. Vilken upplevelse. Både för barnen och föräldrarna. Det var som när vi lät den näst äldste ha pyamasparty med 12 små snubbar. ALDRIG mer säger jag bara. Det var en mysig kväll, roligt för barnen att festa långt in på småtimmarna. Men när det skulle till att klivas upp och äta frukost, ja då kände man mest att i går var i går och där kunde det fått stanna. Men nejdå, då var det bara till att kliva upp och servera det mindre glada gänget frukost med allt vad det innebär. Så jag måste säga att jag klappar dessa två föräldrar på axeln och säger BRA JOBBAT! Att ta med 10 glada tjejer på bio kan inte vara det lättaste man tar sig för. Men roligt blir det.
Nä om man skulle ta och byta kläder, efter ännu en natt på soffan känner man sig inte allt för fräsch! Jag sover på soffan av den enkla anledningen att jag somnar där ofta om kvällarna framför tv:n och sedan går det inte att få liv i mig och då blir jag kvar där. Så romantiskt är jag.
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar