Det tunga kom över mig här i kväll. Stod i duschen och kände att fan, nu orkar jag inget mer. Det är enormt slit med allt just nu och det verkar liksom inte finnas någon ände på något. Hela tiden biter man ihop och hela tiden försöker man vara stor, stark och förståndig. Jag måste det, jag är vuxen och jag är förälder. Men när yttre påfrestningar tar över hela ens psyke vill man inget annat än att bara dra till Jockohama och stanna där en längre tid för att sedan återvända igen när saker ordnat upp sig totalt.
Jag känner mig verkligen helslut. Jag ställer mig bara fråga, HUR hade JAG tänkt att jag skulle ro iland det här?
//Christelle
Var det bara du som skulle ro det i land? Ingen mer med på båten?
SvaraRaderaVad?? Du klarar allt!! /puss o kram
SvaraRaderaJodå! Fler besättningsmän. Några med mer eller mindre befäl ;). Men det andra befälet jobbar på rackarns hårt också och trots det så utesluter det inte min oförmåga. :(
SvaraRadera