Att gena sig genom livet går ju bara inte. Varje liten genväg går käpprätt åt skogen och man hamnar på en sida av det som borde vara som inte alls är som man tänkt sig.
Hur som helst som jag skrev här om dagen var jag ute och traskade i skogen och gick vilse. Kom tillslut till rätta och det via en väg som jag kände igen och som jag sedan vek ifrån på en stig upp mot skogen. Den stigen ledde mig raka vägen hem.
I går var vi hos svärmor och svärfar och mumsade middag. Vi drack lite vin och öl och därför fick bilen stå kvar där över natten. Ungarna sov kvar så jag och snubben knallade hem i fullmånens sken.
Det som skett tidigare dag när jag gick vilse bidrog med att vi valde en helt annan väg än den normala. En så kallad genväg. Ja där gick vi på grusvägen mitt i natten och letade efter den stig jag tagit dagarna innan och som skulle leda oss hem.
Vi gick och gick och hittade ju så klart inte stigen. Vi valde därför en annan stig som förmodligen skulle leda oss rätt i alla fall. Vi vandrade stigen fram och kom fram till ett "stigskäl". Höger eller vänster? Höger så klart eftersom denna stig gick ovanför den förra. Ok säger snubben och hänger med. Vi går till höger och helt plötsligt är vi ute i ett rissnår. Taggiga rosenbuskar, hålor, fallna träd med kvistar som flätats samman.
Hur lätt är det att gå i det då? När det är så mörkt så man inte ser sina egna fötter.
Efter lite gnäll och tjat på vem som gjort de fel valen så kom vi fram till bebyggelse. Men inte den bebyggelsen som vi väntat. Vi valde alltså fel väg. Vi skulle gått vänster istället. En timmes skogsprommis till ingen nytta. Ja vad säger man? Hur är det med genvägar? Hur ofta fungerar de verkligen som genvägar?
Nattens lektion lärde mig i alla fall att man inte skall leta efter stigar där man bara gått en gång tidigare. I alla fall inte när solen sover och månen inte lyckas ta sig igenom vegetationen!
// Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar