Förra veckan jobbade jag med en tjej som var sjuk. Inte bra alltså för nu känner jag hur sjukan hittat fram till mig också. Sakta och med tung kraft väller den fram inuti mig och den tröttar ut mig på värsta sätt.
Skallen värker nå kopiöst, halsen känns som ett sandpapper, läpparna är torra som fnöske och det gör ont i näsan när jag andas in genom den. Svider som fan.
Jag vill inte bli sjuk, men det verkar inte vara någon återvändo direkt.
Länge sedan jag kände av någon form av infektion i mig nu. Börjar väl så fort man konfronteras med människor utanför familjen.
Skolstart brukar ju innebära sjukdom. Hoppas bara att jag tar detta nu så jag slipper senare. Om två veckor drar jag till München. Då vill jag INTE vara sjuk.
I München skall jag äta hotellfrukost, se intressanta sevärdheter, dricka god öl och roa mig med mina kollegor.
Verkligen något att se fram emot.
Nä jag tar å lägger mig på soffan å drar en gammal filt över mig. Få se vad som kommer efter det. Några timmars sömn, en man som blir matt och rastlös för att jag inte gör något, barn som hoppar sönder bröstkorgen och en enträgen sol som envisas med att lysa mig rakt i ögonen.
Tjing tjong!
//Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar