En riktig skitdag ligger bakom mig. Allt har flutit på fint på jobbet men trots det så känns tankarna aningens för kraftfulla och överöser mig med all sin aggressivitet. Jag vet jag skrivit det förr men det borde verkligen finnas en stuga i skogen som är till bara för mig. Den skulle jag bara dra till när dessa känslor uppkommer. Hellre det än att familjen behöver ta smällarna. De är långt ifrån oskyldiga, absolut inte men frustrationen över att behöva tjata, uppmana, konflikta och slita sitt grånande hår blir allt för påtaglig dessa dagar och reaktionen lika så.
Fan så less jag är!
På människor som inte gör det dom ska, på tjafs som träter sönder relationer, på idioter som inte förstår när måttet är rågat och framför allt på att inget är som det borde vara.
Det är svårt att se det goda och att uppskatta det lilla ibland.
Moralpredikningar och peppande baksparkar genererar inte i någon större humörhöjning och att säga till mig att jag skall ta tag i mitt liv skulle kunna leda till att jag istället drog ut i skogen och sa hej till herr halssnara!
Jag välkomnar PMS-dagarna med ett missnöjsamt grin och försöker på alla sätt och vis att sätta mig över de opåverkbara humörsvängnigarna.
Fuck this shit!
// Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar