måndag 8 augusti 2011

Så kliver Apan ur bilen...


Apan öppnar dörren och kliver ut. Där står den. Apan ser inte mig, hör inte mig, känner inte mig. Apan reagerar inte ens på att jag står där. Jag är kött och jag är blod. Jag har ben fulla min kropp, känslor som rusar och mitt ansikte lyser förmodligen av ilska. Egentligen är det mest sorg. Men det är sorg som inte är bearbetad på något bra sätt vilket gör att ilskan blir uttrycket.
Apan ser allt annat. Belyser existensen av allt utom mig.
Egentligen är det viktigt att bli sedd av apan. Det för att kunna reda ut ilskan som bitit sig fast. Det finns inget botemedel mot det som trycker på och som gör så ont förutom det faktum att bli sedd och respekterad av Apan.
Det går inte.
Jag ser världen runt om, jag ser hur alla blir berörda av att Apan finns där. Jag blir också berörd men jag blir bara illamående. Jag får ont i hjärtat, tårarna trycker på, bröstet håller på att spricka av alla tunga andetag som stannar kvar där inne och jag vill bara skrika högt och ohämmat. Skrika ut allt sådant som känns så mycket.

Han som står mig nära förstår nog inte varför jag alltid brister när Apan rör på sig.
Var gång Apan väntas vill jag bara krypa ur mitt egna skinn och försvinna upp i atmosfären. Men det blir mer som att allt lastas upp på en hylla som inte pallar trycket. Det håller en stund men allt eftersom slits skruvarna ur väggen, hyllan lutar mer och mer och tillslut tippar den. När Apan gett sig iväg faller hyllan och det går inte att fånga alla de tunga "böcker" som bara rasar över mig.
Där är han. Han som står mig när och jag skulle nog inte vilja påstå att han fångar böckerna, han är nog bara med i raset och får de tyngsta böckerna över sig.

Apan kom med ett stort rum fyllt av litenhet. Litenheten gav Apan stort utrymme och mig ett trångt hörn. Trots att saker och ting förändrats så är rummet i mig lika stort och precis lika fyllt av Apans storhet medan jag själv fortfarande sitter med skammen i hörnet och ältar alla svek.

Apan är ett hjärnspöke som vägrar byta bo. Suck! Jag skulle gärna byta hyresgäst till något mer lättsamt och roligt. Typ som" fallskärmshoppningsbehov", eller "klättrapåbrantaväggardrift" eller varför inte "långakärleksfullaälskogsstundermedminmanaktiviteter".

God natt!

// Christelle




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar