Vi tog ett plan till München och roade oss hjärtligt i dagarna två. München är minsann en jäkla bra stad. I går var vi på ett ställe. En ölpark med platser för sjutusen personer.
Tänk er en normal stockholmspark. I den ett helt hav av stolar och bänkar. Några kiosker som säljer mat och ÖL och det häftigaste är att allt funkar. Människorna talar till varandra istället för att skrika. Inga som slåss, inte en enda vakt som står och kontrollerar att man inte smiter ut med någon ölbalja i brallan. Inte heller är det någon som pissar i busken eller som raglar genom folkhavet. Man får med sig ölen ut i parken och det i en sejdel av glas. Jo ni läste rätt, man får dem minsann i glas och inte i tunna plastmuggar. De är av sorten en liter och det innebär att det skulle vart grymt ineffektivt om diskplockarna knallade fram och tillbaka och lastade av borden för att bära de tunga glasen till disken. Men finurliga som de är så har de införskaffat ett gäng lastbilar som kör runt och plockar upp glas vid borden. Det är effektivt!
Toaletterna som förmodligen har ett hårt tryck med tanke på folkmassan är rena, fräscha och luktar gott, inte en endaste liten gul kissdroppe på ringen.
Snacka om att tyskarna kan det här med att dricka öl och det på ett trivsamt sätt.
Goda öler av alla de slag var det också. Mina favoriter, Weissbier dunkel och Radler som förövrigt är en limespetsad öl med en förmåga att svalka lite i den 34 gradiga värmen.
Nu sitter jag här hemma i soffan i det sunkiga huset och drömmer mig lite tillbaka. Jag hade inte haft allt för ont om jag suttit där i afton också.
I morgon jobb, första riktiga dagen, dvs, den dagen då eleverna återkommer och tar över vardagen igen.
Min lillgubbe skall börja skolan också. Det känns stort i mammahjärtat att ännu en drar till och växer på sig så pass att denne får tillträde till skolvärlden.
Jag köpte en ny ryggsäck till honom som han var mycket glad över. Det hör ju som till att man får en ny ryggsäck inför första skoldagen.
Jaja! Dags för rekreation i några timmar nu.
Auf Wiedersehen// Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar