Hårda tag...

Känner mig som den värsta häxan på jorden just nu. På jobbet är jag så arg hela tiden och energin tryter. Jag har hört att det skall vara så i början på en termin. Man får hålla på och häxa sig i några veckor innan saker och ting kommer in i normal lunk. Det är fan inte kul alltså. Varje misslyckande tar man på sig och analyserar ner det till beståndsdelar. Det som kommer efter det är att man tvivlar på att man någonsin skall kunna bidra med något som kan generera i framtidstro för de elever som drabbats av mig.

I morgon skall eleverna få jojka. De skall även få sjunga opera och strupsång. Eller rättare sagt, de skall få growla. En teknik jag inte fullkomligt behärskar men jag har ett hum och pallar det ett litet tag i alla fall.

Blinka lilla stjärna får stå pall som testsång. På hur många olika sätt vi lyckas sjunga den sången, ja det förtäljer morgondagen om.

Förmodligen har jag ingen röst kvar i morgon efter en hel dag med en massa röstövningar.

De här gamla bannorna jag fått att jag inte övar och håller igång mitt instrument kan nu slå sig till ro. Jädrar i mig, jag övar hela dagarna och rösten är tröttare än vad den någonsin vart tidigare. Inte ens de föreställningar som gjordes kväll efter kväll förr om åren gav mig så mycket skavsår på stämbanden som detta gör.

Tur det för familjen, dom gläds nog å min tystnad.

So long fellows!

// Christelle