Tänk om man ändå hade ett kök!

Sitter här vid köksbordet i vårt hus med öppen planlösning. Sitter precis mitt mellan köket och vardagsrummet.

Köket har skåp, spis, diskbänk som sitter löst, en diskmaskin, kyl och frys. Något kakel är det inte tal om och inte heller någon fräsch och trevlig bänk att laga maten på.

Vardagsrummet har en tv-bänk, en tv, två misspassande soffor, en ful gammal lagerhylla ett rumsbord från 50-talet, en nedsutten fåtölj och en massa äckliga, dammiga filtar.

Golvet är av betong och väggarna av gips. De är inte klädda i någon vacker mönstrad tapet. Gardinerna är inte heller uppsatta och det står två blommor i hela utrymmet.

Det enda jag tycker om är kaminen. Allt annat känns mest bara hopplöst.

Jag är så trött på vår bosituation och önskar så att anden i flaskan knäpper med fingrarna och ger oss den hemmiljö som välkomnar oss hem till lugn och ro.

Skiten suger och får vi inte hjälp snart tar jag en dunk bensin, en tändsticka och tuttar fyr på hela schabraket.

Min mans stolthet som snarare gör oss till åtlöje i hela bygden .

Han har vart duktig, jätteduktig. Han har på eget hand upprättat ett helt hus och egentligen är det bara kosmetikan som saknas. Men den där kosmetikan. Det är där det sitter.

Det går att bajsa i ett hål i marken, det går att laga mat på en eldstad. Man kan tvätta sig i sjöar som omnejden bidrar med. Men hur KUL är det?

Jag vill ha ett ordentligt hem dit man kommer hem och lugnar ned sig efter en dags grasseri.

En borg där man kan stänga in sig och rekreera sin själ.

Jag bara önskar och hoppas att saker och ting går vår väg nu. Vill komma ur den här lejongropen som håller på att äta upp allt vad liv heter!

// Christelle