Här på morgonen har jag suttit på det kalla betonggolvet med min bara rumpa och plockat ihop kläder. Små, små kläder som min minsta hade
på sig alldeles nyss. Nog är de hemskans små alltså. Lillbönan skulle promt truga på sig sina första stövlar och si det gick inte alls det. Det var bara tårna som kom ner i stövelskaftet. "Jag kan ha dem" sade hon flinande och försökte knalla runt med dem. Efter en snabb tur runt köksdelen tog hon sitt förnuft tillfånga och insåg att så inte var fallet.
Hon kunde in ha dem och därför fick de hamna i högen för kläder som skall skickas till Götet.
Det är vansinnigt häftigt att en kropp kan växa så otroligt mycket på bara något år. Det är liksom hur många cm som helst som kommit till.
Jag får faktiskt inte ont i hjärtat när jag inser att bebisperioden är förbi för alltid och att nästa gång det kommer att inträffa är när barnbarnen knackar på.
Känns lustigt att snacka om barnbarn i den bemärkelsen. Jag är ju så himla skitung så barnbarn är det inte tal om än på länge.
Om det däremot fortsätter att gå med den här hastigheten som det gjort sen bebis nummer ett kikade ut ur buken min så lär barnbarnen snart vara ett faktum.
Bebisklädslasset skall fraktas till kusten på andra sidan landet. Där bor det nämligen en liten nykomling. Min barndomsvän har fått sitt första lilla fjun och jag tycker ju att det är så himla roligt att slippa slänga kläder.
De är ju trots allt väldigt fina de där små tygtrasorna och skam vore det ju om de fick möta sitt öde i containern med brännbart istället för att flytta in hos en liten jäntunge av precis rätt storlek.
Nä nu skall jag ta farväl av bebisperioden för alltid och packa ner dessa små juveler.
// Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar