Det är svårt att vara konsekvent när tårarna trillar.
Den lilla har svårt att komma till ro om kvällarna. Hon ligger och gör en massa otyg var gång det skall till att sovas och hoten om att "nu går mamma" haglar över henne. Var gång upplyser hon mamman om att hon tänker sova nu.
Mamman ligger kvar men försöker efter ett tag att vara konsekvent och stå för det sagda ordet.
Mamman reser sig ur sängen och lilltjejen börjar gråta med stora, pärllika tårar och ett återkommande rop på MAMAAAAAAA!
Mamman står ut en stund och sedan får hon alldeles för ont i själen av det hjärtskärande skriket.
Därför återgår mamman till sängen och den lilla kryper nära, nära.
Mammans dåliga samvete trycker till magkänslan hårdare än någonsin. Den lilla flickan somnar snyftande i mammans famn.
Fy fan för att vara konsekvent. Det säger jag då bara!
// Christelle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar