Om Usain Bolt bodde på vår gata...

Tänk om jag skulle sitta här hemma vid köksbordet och dricka min kopp kaffe och samtidigt se Usain Bolt dra några repor fram och tillbaka på vår raksträcka. Swish skulle det bara säga och knappt skulle blicken hinna med att registrera att något färdades förbi oss. Ungefär som den där dumjävla grannen som gasar upp mot hundringen var gång han skall in och ut från sin parkering.

Förmodligen skulle jag bara njuta av att se Bolts ljuvliga, långa steg och inte skulle jag bli upprörd och känna mord i mig heller för den delen.

Konstigt att jag inte tänker samma om grannen med den röda volvon. Han ligger risigt till om man går till min tanke. Observera att jag kan skilja på tanke och handling så det är nog inte fara för hans liv. I alla fall inte när det kommer till frågan om mitt handlande. Däremot kan jag inte påverka vad som händer när han är ute på de större vägarna och härjar.

Förmodligen hinner han väl plöja ner några hundägare och barn innan han själv får sätta livet till men ett visst svinn får man räkna med. Jag är så jävla arg på grannen med den röda volvon. Jag vet inte vad han heter och inte hur han ser ut. Jag vet bara att han kör sin bil åt helvette för snabbt och att jag känner ångest var gång han accelererar förbi vårt hus. Vår 30-sträcka som oftast besöks av fotgängare av motionsslag, hundar och barn. Våra kära barn. Arg blir jag på kommunen som inte gör sitt främsta för att åtgärda problemet. Speciellt när de är väl medvetna om det, samt att det redan outats i media också. På vår gata och en annan gata i huvudorten kör de alldeles för fort för ALLAS bästa.

Nu har hela sommaren gått och inget har hänt. De accelerera fortfarande här utanför och mannen i den röda volvon är värst.

Känner för att se att ett sabotage sker. Sabotage mot en röd volvo som ägs av en galen fortkörare!

Observera återigen. Jag är ingen Anders Bhering Breivik, jag skrider inte till handling.

Jag bara känner och säger.

// Christelle