lördag 17 september 2011

Min son var nog djur i ett tidigare liv...


Min son e så ball!
Han och djur är otroligt kompatibla. Djur av alla de slag. Insekter, får, höns, hundar you name it.
Han har ett gäng kompisar av den mindre sorten. Som flugor! Vem har inte velat vara kompis med en fluga? Min son är det. Han snackar med dem, får dem att krypa på hans arm, leker med dem och det utan att de flyr sin kos.
Han springer bland de skenande fåren som om han vore en av dem. Ekoxen som bet honom har han all förståelse för, han retade upp na! Fjärilar som kommit vilse ser han till att hjälpa hem igen och spindlarna, de små spindlarna som alla skriker när de ser. Dessa tar han i sin hand, småskrattar lite åt de höga pipen och lyfter snällt upp sin kompis spindeln och hänvisar honom tryggt till säkrare plats.
I dag var vi i ishallen. Där inne höll en fjäril på att frysa ihjäl. Den hade ingen kraft och ingen ork och döden var nog inte långt borta.
Gossen lockade upp fjärilen på fingret, ojade sig lite över hur trött denne var. Bar ut fjärilen på sitt lilla pekfinger till solen och lät den tina. Efter en liten stund flög fjärilen sin väg och gossen jublade "Den lever, den kan flyga den leeeeever"!
Jag kan bara säga, vilken människa! Underbara unge. Jag älskar honom mer än mest!
// Christelle

1 kommentar:

  1. Men sicken gullgubbe! :)
    Ni kanske har en blivande veterinär i familjen? ..eller kanske en djurskyddsombudsman? ;)

    SvaraRadera