Det här med att luras...

Det kan vara riktigt roligt att luras.
Här på morgonkvisten har jag vart med tre av barnen hos tandläkaren. Den minsta,
den näst minsta och den mellersta.
Den minsta på 1.5 år fick börja. Hon tyckte det var spännande att komma in i rummet och vi var där i informationssyfte. Det är ju superbra att man får gå dit och få information inte för det. Det känns däremot jädra fjantigt att en tandläkare skall boka upp en undersökningstid på mindre än fem minuter för att informera oss föräldrar hur vi skall borsta våra barns tänder. Visst alla kan inte det, inte heller vet alla vad dom skall ge sina barn för föda för att tänderna inte skall krascha. Det är ju i och för sig sunt förnuft men som jag inte besitter det i andra grejer så finns det ju många föräldrar som inte besitter det i den här situationen.
Hur som helst så visar hon hur jag skall borsta TT:s tänder, sedan frågar hon vad TT har för dryckesvanor.
Varpå jag då svarar "TT dricker oftast läskt och saft"
Visst låter det som ett skämt absolut. Men jag var fullt allvarlig och med tanke på besökets ändamål så kunde hon ju inte förutsätta att jag skämtade.
Hon skrattade lite sådär nervöst och visste inte riktigt hur hon skulle betee sig.
Stackarn! Jag tyckte så synd om henne så jag var tvungen att säga som det var att "TT dricker mest vatten och mjölk".

Sådan e jag, lurig!
//Christelle