Vi välkomnar puberteten

Jag antar att det är det enda vi kan göra. Välkomna puberteten alltså. Vi har en elvaåring här hemma som långsamt förändras till det mer pubertala.
När situationerna uppstår blir man jävligt irriterad helt enkelt. Efteråt kan man skratta åt det.
Ni vet när det kommer små grodor som "Gör det själv" när man påpekar att denne unge man skall plocka undan efter sig, låt oss säga vid middagsbordet.
Eller när man dagligen får ta små konflikter ang hans bristande intresse och ständiga nonchalans.
Jag antar att det är ett naturligt beteende, både från föräldern och barnet.
Jag är ju bara en sådan där hemsk styvmamma i det här fallet, men jag hoppas verkligen inte att det är sådana orsaker till att man faktiskt reagerar på gossens beteende. Jag tror att det faktiskt hade vart samma även om han var ur mig kommen.
Hur som haver, pappan är så kärleksfull, tålmodig och lugn medan styvmamman är kärleksfull och eldig. Det är lätt att stubinen brinner av när han sätter igång med detta beteende.
Det är rätt roligt i och med att denne gosse alltid vart foglig som ett litet lamm. Han tillhör ju inte kategorin jobbig unge direkt och var gång han påvisar att han faktiskt har annat att komma med än att bara lunka på som en koala så blir det otroliga kontraster. Jag tror det är det som gör att man reagerar också.
Men som jag skrev, vi välkomnar puberteten. För nu börjar den. Vi har ett gäng år framför oss med div pubertala avkommor.
Det är två årsskutt mellan alla barnen fram till den minsta som har ett tre årsskutt till nästa syskon.
Gäller bara att vara beredd och förutseende. Det går ju inte att gå in i det här med inställningen att allt skall vara som förr. För som förr blir det nog aldrig igen.
Stora, finniga, svettstinkande, bröliga, kaxiga, slöa, lata, korkade osv osv. Jag hoppas bara att man kan upprätthålla någon typ av kärleksfull vardag trots att irritationen förmodligen kommer ligga på ytan var och varannan dag.
Im in love i alla våra ungar. Det är väl det viktigaste, för om man har det med sig i ryggan kan väl inget krossa en egentligen.