Vrede!

Ibland händer det. Man känner den där otroliga vreden som skulle kunna få en att krossa berg.
Det kan vara över personers handlingar, motgångar och andra saker som inte blir eller går som man tänkt sig.
Vad man då måste tänka riktigt noga på är att man absolut inte får låta den där vreden drabba någon oskyldig. Man kan alltså inte kasta sönder sin sambos fina lampa som han fick i födelsedagspresent när han fyllde femton och som han dessutom sparat sedan dess. Inte heller får man slå någon, det vore ju hemskt om man gick runt och slog på oskyldigt folk bara för att man var arg. Det vore som en sak om man slog på den som vreden handlade om. Men vad som händer sedan vill jag då inte ens tänka på.
Därför är det så skönt när man hittar saker att få ut all sin ondska och vrede på. Tex ett papperark som har något med saken att göra. Att elda upp det eller varför inte riva det i småmolekyler och sedan elda upp det.
Mosa ner det i en sopsäck och sedan skrika helvette efter det. Det är rätt skönt. Att det sker i ens egna ensamhet är också otroligt skönt. Det betyder att ingen annan på hela jorden tog skada av att jag faktiskt fick ur mig min vrede, att jag fann ett utlopp som ledde till någon typ av frid.
För även om jag aldrig hämnas, för det gör jag verkligen aldrig så kan det vara skönt att hitta ett verktyg utöver de där milen man skall springa för att lugna sin själ.
Jag vet jag låter helknäpp och må så vara. Men fasen så skönt det är att flukta sina känslor. Det är ju bara mig det handlar om i alla fall. Skulle någon sett mig nyss skulle jag nog hamnat på en anstalt. Men skönt var det. Oj oj! Lite av en befrielse för själen.

//Christelle